IIvarjehanda. Rymd källarmästarc. Vår Stockholmskorrespondent berättade i gårdagens n:o om en mycket bekant kallarmåstare, som rymt från hufvudstaden. Härom läses närmare i D. N. för i går: För ett par veckor sedan spreds ett rykte i hufvudstaden, att källarmästaren Knut Enbom, som innehaft källaren Nya Kastenhof vid Jakobstorg, från staden och landet afvikit. Detta rykte ar nu besannadt. För sina kypare hade E. uppgifvit, att han skulle fara till Strengnås för att bevista ett bröllop. Ilans hustru följde honom. Det har nu visat sig att resan hade ett helt annat och mera aflägset mål, eller att E. lemnat sadeaneslandet för att undgå sina borgenärers kraf. Man antager att han farit direkte till Amerika. Det har äfven visat sig, att kan en lång tid gjort förberedelser för denna långfärd. Redan på våren hade han med ifver börjat studera engelska språket under föregifvande, att han ämnade under expositionstidan draga alla engelsmän, som då hitväntades, till sin lokal. På de sista sex månaderna lär han ha undvikit att göra några utbetalningar, genom att acceptera vexlar, hvilkas förfallotid dock visligen ställdes på en dato, som inträffade efter hans atfärd. Han lärer äfven upplånat betydliga summor, För sin egen och sin frus ckipering påstås han ha sörjt på allrabästa sätt genom att hos skräddare, skomakare, kramhandlare, körsnärer, lärsiskramhandlaro m. fl. på räkning taga en mängd kläder af dyrbaraste slag. Om sättet huru detta tillgått kringlöpa i staden pikanta berättelser, för hvilkas riktighet i alla detaljer berättarne vanligen icke vilja gå i full borgen. Man säger t. ex. att Enbom hade följande samtal med en af våra förnämligare skräddare: — Jag skulle ha mig en svart frack, ty jag måste resa pa ett bröllop i Strengnästrakten. — Jaha, jag skall ta mått genast. Måttagningen skedde. Derefteratillade skräddarmästaren; — Hr Enbom får lof att ha väst och byxor till fracken. : — Nej, det blir alldeles för dyrt; det är ej sådana tider. — Ack, hvad gör det hr E., som förtjenar så mycket pengar! — Javisst, — men man måste vara sparsam och tänka på framtiden ... — Men jag försäkrar att det alldeles inte går an att komma med en gammal väst och gamla byxor till en ny frack; — det skulle just se ut för en stockholmare, det! Ja, men jag går heldre i gamla kläder, som jag betalt, än i nya, som äro obotalta; det är min regel. — Gud bevars, det är mycket rätt, mycket aktningsvärdt — men jag skickar hem väst och byxor i alla sall! — Nå, efter herrn nödvändigt vill det, så ... En annan scen tilldrager sig hos en bundtmakare: Frun är derinne för att handla ett tarfligt pela: foder, ty hon skall resa — till ett bröllop i Strengnäs. Bundtmakaren söker öfvertala henne att köpa en dyrbarare pels. Frun säger: Nej — det är alldeles för dyris — och när bundtmakaren är mycket enträgen, invänder hon slutligen: det törs jag aldrig tala vid min man om, — Det skall jag göra, svarade den artige bundtmakaren. Och hr Enbom var en god äkta man, han lät öfvertala sig, trun fick polsen och reste, men, som sagdt, icke till Strengnäs. Nu ha åtskilliga af Enboms borgenärer hos rådhusrätten begärt hans försättande i konkurs, och kommer han att allmänneligen efterlysas; men om det är sannt, hvad sista dagarne berättats, eller att E. redan afrest från Liverpol vill Amerika, så lärer denna åtgärd bli utan resultat. —.—77