öre. — Tidningens Byrå är 1 huset N:o 5 v — —— gendrifva de åberopade skälen. Emellertid kan med visshet antagas, att regeringen icke frångår sin redan uttalade grundsats om tullfrihet å lifsmedel. . Den protektionistiska fraktionen i Dagligt Allehanda är vidare mycket vred på generaltulldirektören Bennich som dristat upplysa i Aftonbladet, hvarföre förre sektreteraren i tullstyrelsen Stenberg befordrades till kommerseråd. Den förres ampla vitsord om den senares skicklighet förmå ej protektionisterna att jäfva; men i stället göra de en grimas afdet fulare slaget, och mena att civilministern och ej hr Bennich skulle i denna fråga tagit till orda. Det har dock ej hittills fordrats att vederbörande departementschefer annorledes än uti statsrådsprotokollet skola anföra de skäl, hvarpå föreslagna utnämningar grunda sig. Dessa motiver, likasom utnämningarne, granskas af konstitutionsutskottet. Tillsättningen af rådsplatserna, såväl i hofrätterna som i kollegierna, sker etter förslag af vederbörande presidenter, emedan dessa i främsta rummet äro ansvariga för göromålens gång inom de resp. embetsverken. Hr Stenbergs utnämning föreslogs af samtliga kommerseråden, emedan kommerskollegium icke för närvarande har någon president. Att spärr-ridten mot hr Stenbergs sista befordran var endast en partimanöver från Dagligt Allehandas sida, synes också tydligt deraf, att då hr Sjöberg för några år sedan befordrades från landssekreter i Upsala län till kommerseråd, hade nämnde tidning intet att deremot invända. Men hr Sjöberg hade icke, som fallet är med hr Stenberg, varit sekreterare i den för protektionisterna så ytterst misshagliga tullkomitn, och de hoppades kanske äfven att i hr Sjöberg få en anhängare. Oaktadt frih. Knut Bondes debut såsom kandidat till riksdagsmanna-befattningen i Stockholms läns södra domsaga lemnade mycket öfrigt att önska, och tillochmed gjorde friherren ridikyl, är det troligt att han blir invald i andra kammaren, ehuru med en ganska knapp majoritet. Oberäknadt att tvenne herrar v. Homeijer, som ega egendomar inom domsagan, äro mycket nitiska för frih. B:s val, så är hans egendom Follnäs belägen inom den socken, som eger de flesta valmännen, och om dessa blott kunna förmås att mangrannt infinna sig vid valförrättningen och der mottaga valsedlar, så kan friherrens önskan lätt uppfyllas. Dessa valmän bestå af Sorundabönderna, allmänt bekanta i hufvudstaden för deras egendomliga klädedrägt, lefnadsvanor, okunnighet och benägenhet för den svenska nektarn. Man har tillochmed ansett dem tillhöra en annan folkstam än den öfriga allmogen inom länet. Fastän de för längesedan hafva afverkat skogen på deras egna hemman, är det ett faktum, att de hvarje år afyttra en så betydlig mängd skogseffekter i hufvudstaden, att man anser dem vara starka anhängare af kommunismen tillämpad på skogsafverkningen. Någon smickrande utmärkelse är det just icke, att genom deras åtgörande få en plats i andra kammaren; men å andra sidan fordra de ej absolut att deras representant skall hylla protektionismen, enär de sjelfva hysa stor benägenhet för frihandelssystemet, åtminstone i en viss riktning. Prof. Höckerts efterlemnade konstsaker, kuriositeter och möbler hafva varit under förliden vecka exponerade i s. d. riksarkivets hus, der de snart skola bortauktioneras. Utställningen har varit ganska talrikt besökt äfven af hufvudstadens grädda, ty hvem är ej konstälskare, då det hör till goda tonen, och då entråöen är så billig — endast 25 öre — och tillfaller ett välgörande ändamål, nemligen artisternas och litteratörernas pensionskassa. Man kan, noga räknadt, ej på ett mindre kostsamt sätt betrygga ålderdomen för dessa santasiens martyrer. Och derjemte kan man ju för så billigt pris få vara under samma tak och kanske få samtala med någon af kungliga familjen. Af största intresset på denna utställning räknar jag Höckerts skizzer och handteckningar. För dem som personli