——————— — från landtbruksakademien, nemligen dess direktör grefve Mörner och dess sekreterare prof. Arrhenius, skola sämjas och taga sig ut i första kammaren, enär begge utan tvifvel blifva jordbrukets målsmän, dock med den väsendtliga olikheten, att den förre är en lika ifrig bekämpare af, som den senare är en klok försvarare af frihandelssystemet. Grefve Mörner är såsom talare mycket nervös och lättretlig; hr Arrhenius deremot ganska lugn och human. Om emellan dem någon kontrovers uppstår, så kan man vara viss på att åtminstone icke den senare förlöper sig. Tyvärr har en af andra kammarens blifvande ledamöter, sannolikt förvillad af sin plötsligt uppnådda popularitet, gjort sig skyldig till en förlöpning, som ganska säkert skulle blifvit strängt bestraffad, om han ej i hög grad åtnjöt tidningspressens protektion. Tilldragelsen är egentligen af intresse derföre att den lemnar en ytterligare bekräftelse på den gamla iakttagelsen, att det är ojemtörligt svårare att vara liberal sedan man förvärfvat sig makt, än att visa sig liberal under det man eftersträfvar makt. Ni känner utan tvifvel att kapt. John Ericssons sista uppfinning, konstruerandet af små skärgårdsmonitorer, framdrifna med menniskokraft, och specielt afsedda för vårt kustförsvar, ådragit sig stort uppseende. Men männen af facket hysa vissa betänkligheter mot denna uppfinnings utförbarhet, och en insändare i Dagl. Alleh. tog sig den triheten att framställa dessa betänkligheter. Häröfver fann sig kommendörkapten Adlersparre, som först dekantgjort berörde uppfinning, i hög grad pikerad. Men i stället att undanrödja dessa betänkligheter, förklarade han i en till nämnde tidning insänd artikel, att han ej ville ingå i något svaromål förrän anmärkaren bortlagt sin anonymitet. Ett dylikt anspråk vittnar om allt annat än parlamentarisk takt, och skulle i sin utsträckning tillintetgöra den diskussionsfrihet som är af så stor vigt i alla samhällen. I förevarande fråga är det af ingen betydenhet om anmärkaren heter Per eller Pål, om han är kanonier eller amiral. Hufvndfrågan är blott om hans anmärkningar äro eller icke äro befogade. Derom kan allmänheten hysa anspråk på upplysning, men denna vinnes icke på det sätt som hr Adlersparre uppställt som vilkor för hans åtgärd att taga till orda. Grundläggningsarbetet ttll Atelier-byggnaden å Carl XIII:s torg har blifvit inställdt at bolaget och öfverståthållareembetet har, med anledning af stadsfullmäktiges yrkande om berörde åtgärd, hos K. M:t insinuerat Åom ej det vackra ändamålet, som med byggnaden är alsedt, kunde vinnas genom att låta uppföra densamma å någon annan plats inom hufvudstaden. Svårigheten för bolaget torde blifva att uppgifva och anskaffa någon sådan plats. Om stadsfullmäktige i detta fall träda emellan, torde vara ovisst, såvida ej det göres som ett vilkor för byggnadsarbetets inställande och den kungliga resolutionens återkallande. Emellertid torde stadsfullmäktiges berörda framställning, som grundar sig icke derpå att staden skulle ega någon dispositionsrätt öfver torget — ty det är icke fallet — utan på den omständigheten, att riksdagen eger denna dispositionsrätt, föranleda dertill, att K. M:t icke utan riksdagens bifall kan upplåta mark nedanför artillerigården till uppresande at Carl XII:s-statyn, ty med nämnde mark är förhållandet alldeles detsamma som med Carl XIII:s torg. Protektionisterna, som äro mycket vaksamma — den förtjensten kan man ej bestrida dem — ha tått en kär anledning till beskärmelse öfver generaltullstyrelsens och kommerskollegii gemensamma utlåtande i anledning af sist församlade ständers beslut att sätta tull å några lefnadsmedelsartiklar. De nämnda embetsverken klandras strängeligen, emedan de ej kunnat uppleta några nya skäl för deras åtgärd att afstyrka dessa tullsatser. Det har dock fallit sig svårt för protektionisterna att annorledes än med det vanliga hojtandet