Göteborgsposten – 26 november 1866, sida 1

— Jag — jag såg ej — att ka ten Dane — jag vet ej af någon ordvexling mellan honom och en fråmling, svarade Ravensbird, talande med en tveksam ovisshet, och under det hans ögon ännu sågo ut som på en man hvilken talar i sömnen. — Möjligtvis var denne man ej någon främling för er herre? sade Herbert Dane, i det han forskande betraktade honom. — Möjligtvis ej, svarade Ravensbird vaknande upp ur sitt drömmeri. Det är ej sannolikt att en främling skulle ha gjort det. — Ravensbird. Hvad är det som förvånar er? — Det, sir, är en fråga som ni måste ursäkta att jag vägrar besvara. Ju mera jag får höra om denna sak, dess mera förvånad blir jag; så mycket kan jag säga. Danesheld må vara säkert på en sak — att jag skal vända upp och ned på hvarje sten om det behöfs för att afslöja denna hemlighet. De ha anklagat mig för att vara den brottslige, mr Herbert Dane; jag skall försöka att få dem att taga igen sina ord ianan jag dör. Drakes berättelse, så tillvida att en man, sådan han beskrifvit, varit i grannskapet vid den tiden, blef på ett ganska anmärkningsvärdt sätt bekräftad af squire Lester. I Denne gentleman hade ridit hem från ett ställe i grannI skapet och passerade förbi slottet vid den tid som Drake uppgifvit, klockan half nio, eller kanske något förut. Endast några alnar förbi slottet mötte han en man som gick midtpå vägen och för hvilken hans häst skyggade. En stor karl med styggt utseende och med en låda fastbun