Göteborgsposten – 24 november 1866, sida 1

Rättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. I Onsdags afton mellan kl. 9 och 10 lemnade förre droskkusken Carl Elraim Andersson och uroskkusken J. Kjellberg utanfor Frimararelogen nya bevis på den rån vildhet, som tyckes utmärka denna klass mer än någon annan här i Goteborg. De hade neml. företagit sig att dels löroiämpa, dels misshandia några sorbigaende qvinnor, dervid båda visade en gemon vildhet. Vid det polisforhör, som i Thorsdage hölls härom, voro såsom målsegare närvarande pigan Carolina Olivia Bengtsson samt Maria Elisab. Carlsson och Augusta Josefsson. Af de tilltalade hade Kjellberg ej blifvit med kallelsen anträffad. — Maria Carlsson kom jemte två andra qvinnor vid ofv.nnämunde tid kaende förbi droskstationen, dervid Andersson bjöd nonne sätta sig upp i droskan och aka. Da hon vägrade detta, rusade han mot henne och slog henne flera slag i hufvudet, så att blud flöt ur näsa och mun. När hon ville ropa på hjelp, satte han handen tor hennes mun för att förhindra hennes rop. Slurbyen gjorde hona sig fri och gick bort till nattvåktaren Audersson, som posterade straxt intill stället, och Omtalade saken, men denne lörklarade att han ngenting sett och derlore ej besattade sig med sasen. Augusta Josesseon blef ä.ven slagen, hennes natt alslogs och sondertrampades. Bäda dessa förklarade, at nattväktaren, ehuru han stått astraxt invill stället, varit alldeles likgiltig för de valdsamheter droskkuskarne bedretvo, ett 10rhallande, som de uantogo härleddesig derafattkuskarne mutat honom med bränvin. Älven bättre fruntimmer påstodo de ha blivit förolämpade då de gatt förbi uroskstationen. Det grofsta valdet begicks nagot senare. mot pigan Carolina Olivie Bengisson, som med två kamrater gick förbi droskstationen. Rörande detta sistuamnda npptråde hördes såsom vittne kapt. Höglund. Han berättade att han stått på något asständ från stället, då han sett en person springa fram till Carolina Bengtson och en lang etund svänga om med denna. Hon bad bonom släppa henne, men förgäfves. Slutligen lyckades hon lrigora sig och började skynda ifran stället, Hennes angripare, hvilken ej var någon aunan än Andersson, sprang ofter, hann upp henne, grep houne i nacken och sköt henne framför sig mot kanalen. Nära denna olungade han henne i gatan, hvarefter han tilldelade benne åtskilliga sparkar. Kapt. Höglund som ej velat närma sig så länge ban ej såg något egentligt våld begås, skyndade nu fram och grep valdsvorkaren för bröstet. Den senare gjorde motstånd och bitraddes dervid af Kjellberg. Kapt. Höglund ropade till åtskilliga bätre herrar som samlat sig utanför logen och bad någon komma honom tiil hjelp. Eget nog fanns ej bland dessa någon enda som hörsammade denna uppmaning. Straxt derefter ankommo lyckligtvis två poliskonstaplar, sedan Augusta Josefsson efter det våld som mot henne föröfvats gått upp i polisvaktkontoret och anmält droskkuskarnes vilda framfart. De öfriga vittnesmäl som afgåfvos om denna sak öfverensstämde med kapt. Höglunds, Detta oaktadt tycktes Andersson tro att det skulle gagna honom något till att neka till alltsammans, ty han förklarade att han ej visste sig ha otredadt eller slaget någon.