Göteborgsposten – 23 november 1866, sida 2

beskrifning man gifvit mig på denne andre är sann, var det icke ni. Småleendet på Ravensbirds ansigte förvandlades till ett uttryck af förväning. Han svarade ej, endast fixerade sitt frågande öga på talaren. — Nu är det helt naturligt stt draga den slutsats, att, hvem denne person än må hafva varit, så var det han som förorsakade den följande katastrofen. En fremling, stor och grof, så har han blifvit beskrifven för mig, samt bärande en packe på ryggen. Möjligen en resande krämare som kanske bedt kapten Dane handla af honom och blifvit uppretad af en vägran. Ett faktum synes vara odisputabelt: att de voro i ordvexling, och sådana män, ofta karakterslösa, äro kände för att kunna begå hemska dåd af helt ringa anledning. — Hvem såg eller hörde detta? frågade Ravensbird. Ni, sir? Jag! svarade Herbert Dane högdraget. Hvilken oförnuftig fråga? Skulle jag eller någon annan af kapten Danes vinner hålla en sädan sak hemlig? Den man som bevittnade det var Joe Drake. Ej någon särdeles pålitlig gentleman i allmänhet, men jag tror att han i detta fall talar sanning. Jag mötte honom för ett par minuter sedan; och han uppehöll mig för att tala om detta. Han var på väg till slottet för att underrätta mylord. (Forts.)