Göteborgsposten – 23 november 1866, sida 2

åtn. i ordvexling med Harry Dane var Ravensbird i trots af beskrifningens olikhet och packen. — En persons öga bedrages lätt på längd och bredd i månskenet, sade han för sig sjelf. Hvad packen beträffor, som Drake talar om, så kan det ha varit något litet skrin, som Ravensbird varit på slottet för att hemta. A andra sidan kan Drake ha rätt i hvad han säger: att det var en fremling. I detta fall är Ravensbird — Herbert Danes reflektioner bragtes till ett fullkomligt stillastående. Då han vände in på en skarp krökning of vägen träffade han på Ravensbird sjelf, sittande på en milsten som låg vid sidan af vägen. Han var i djupa tankar och såg ej upp. — Ni sitter försänkt i tankar, Ravensbird. Mannen vände sig häftigt om vid detta tilltal. — Ah det är ni, mr Herbert Dane! Jag satt och tänkte på förliden natts tilldragelser. Jag hörde ej att ni kom. — Ravensbird, återtog Herbert Dane med ett uttryck i ton och ansigte af den fullkomligaste uppriktighet, jag anser mig förbunden att berätta er, att ert förnekande af att ha varit er herres baneman möjligen blifvit bekriftadt. Märk, jag säger möjligen. Ett egendomligt, något cyniskt småleende för öfver Ravensbirds drag. — Det tyckes att det var en annan person som angrep kapten Dane på klipporna förliden natt; med ett ord, nm Dane var i ordvexling med någon, och om den