Göteborgsposten – 23 november 1866, sida 2

— Vid hvad tid var detta? — Jag kun ej bestämma den precist på minuten, var Drakes svar. Klockan var holf nio ungefär. — Drake, är ni säker på att det var en fremling? Att det ej var Ravensbird? frågade Herbert Dane eftertryckligt efter en paus. — Jag har väl ögon att se med, master, var svaret. Han var ej mera lik Rovensbird än han var lik mig eller er. Det var en karl på fem fot och tio med långa armar och breda skuldror. — Ni måste tala om denna sak för lord Dane. — Jag var nu på väg till slottet för att göra det. Jag känner min skyldighet, ehuru jag hellre skule gå tio mil en annan väg än träda inför hans lordskaps ansigte. Ett småleende for öfver Herbert Danes ansigte. — Han är ej så öfverscende med er, misstänkta omugglare, som ni skulle tycka om och ni frukta honom. Men om ni kan hjelpa hans lordskap att komma hans sons ungripare på spåren, skull det utan tvifvel försona många. gamla synder, Drake. — I hvilket fall som helst, är cet min skyldighet, då jag sett hvad jag sett, och jag tänker ej fördölja nögot, var mr Drakes svar. Han rörde vid sin yliemössa till helsning och gick framåt slottet till. Herbert Dane fortsatte sin väg till Danesheld; han ämnade fråga om några andra nyheter försports. Han hade ett förvånadt utseende och kunde ej frigöra sig från den misstankan att den person som Drake