Medan den unge prinsen och prinsessan ännu mottogo sina höga anforvandters lyckönskningar, tramträdde en gråhårig erkeprest och borjade med stentorsröst att läsa en bör för czarens, hans gemäls och barns helsa och välgång. Hans åkallande ut gudomen framfördes i bevekande toner. Under många bugningar och knäböjningar instämde det ötrigv presterskapet i bonen om att välsignelse måtie utgjutas ötver den älskade suverånens hutvud. Ett dånande Te Deum afslutade akten. Det var en herrlig komposition och sjöngs jublande. Vid dess slut lemnade den kungliga samiljen, efter att ha emottagit presterskapets lyckönskningar, kapellet jemte de kungliggästerna. Den enda olikheten i den ordning hvari de inträdt, var att brudgummen och bruden nu gingo sida vid sida. De besvarade alla åskådarnes vördnadsfulla helsningar. Processionen satte sig derefter äfven i gång och följde de kejserliga personerna till deras privata rum. Då jag lemnade palatset hade den första snön fallit: Ryssland hade antagit sin nationela drägt for att välkomna sin blifvande drottning.