Göteborgsposten – 20 november 1866, sida 1

— vänta ett ögonblick. Detta är andra gången som ni kallat det ett Åmord. -— Nåväl, utropade Ravensbird, det är hvad andra personer kalla det. — Icke i den bestämda ton som ni begagnar. — Mitchel säger att det egde rum då klockan fattades tjugotvå minuter i nio. Jag var tillbaka på värdshuset klockan tjugo minuter öfver åtta. Hade jag också gått direkte från klipporna till värdshuset (hvilket jag icke gjorde, då jag icke var på klipporna under hela förliden qväll) måste jag ha lemnat dem klockan åtta eller så omkring, för att komma hem vid nyssnämnde tid. Jag var inne klockan tjugo minuter öfver åtta och gick sedan ej ut igen. Om detta är bevisadt, — och ni kan erhålla ett dussin vittnen härpå genom att sända bud till värdshuset, — då förmodar jag att ni ej eger rätt att fråga hvad jag hade för mig. Jag behöfver blott visa att jag icke varit, att jag icke kunnat vara den som anföll kapten Dane, och jag är lika fri och oberoende som ni är. Och nu satt jag kl. half nio och spelade domino med en af kunderna och spelade till kl. 10. Det naturligaste som nu återstod att göra var att skicka bud till värdshuset, på det att den tilltalades ord måtte blifva bekräftade eller vederlagda. Polissergeanten sjelf gick dit, och lord Dane väntade med illa dold otålighet. Liksom förut var Ravensbird den ende person i rummet hvilken var fullkomligt lugn. Mr Bent kom tillbaka. Han såg mycket handfallen ut och medgaf att han verkligen var besegrad — Äbe