Göteborgsposten – 19 november 1866, sida 2

men jag sade det aldrig derföre att jag sjelf visste eller sett det. — Är det således meningen, Mitchel, att ni icke bestämdt vet hvem det var som brottades med min son? — att ni ej igenkände personen? frågade lord Dane. — Jag gjorde det ej, mylord. Jag misstänkte naturligtvis att det var mr Ravensbird tillfölje af den tvist jag hört omtalas; men jag kunde icke se de personer, som brottades på klippkanten — det vill säga att jag icke igonkände dem. Jag skulle icke ha vetat att den ene var kapten Dane hade han icke fallit ned der jag befann mig. Alla närvarande kiände sig bedragna i sin väntan. IIvar och en, äfven den vanligen skarpsynte polistjenstemannen, hade föreställt sig att Mitchel var färdig att svära på det han sjelf sett att Ravensbird begått mordet. I — Det gör icke den ringaste skilnad! utropade mr Apperly i sin ifver för Daneska familjen och bestämd i sin öfvertygelse som han var. — Richard Ravensbird har hörts yttra hotelser mot sin herre — — — Jag ber om förlåtelse, mr Apperly, det gör stor skilnad, afbröt Ravensbird skarpt. Om ett trovärdigt vittne säger sig ha sett mig begå mordet, är en sak; och om han säger att han icke sett mig begå det är en annan. I — Måhända kan ni göra reda för ert användande af tiden igår, timma för timma, tills kl. 10 igår afton? utropade hagkarlen. — Måhända kan jug det, ifall sådant är nödvändigt Sedan jag lemnade slottet gick jag rakt till värdshuset, och värden sjelf kan säga er det.