Göteborgsposten – 19 november 1866, sida 2

nom. Ni sade nyligen att ni ej kunde se tydligt nog för att igenkänna kapten Dane på klippan. Då så är, huru kunde ni då igenkänna mig? — Jng igenkände er icke, svarade Mitchel. En paus uppstod. Richard Ravensbird fortfor derefter häftigt och med hetta: Hvarföre sade ni då att vi gjorde det? i ! -— Jag har icke sagt det. — Ni har; man har berättat mig det. ö — Nej, jag sade det icke. Min syn räckte ej så långt. Det — Orden afbröts af polissergeanten. — Vill ni förneka, Mitchel, nu då ni står framför mylord, att det var R: ar vensbird som nedslungade kapten Dane? Jug kan icke siga om det var eller icke var. Det I må ha varit ban och det må ha varit någon annan; mera vet jag ej. Polissergeanten såg på lord Dune. — Jag tyckte att ni, mylord, igår afton yttrade att NMitehel hade igenkännt Ravensbird såsom den skyldige. — Jag trodde has: hade, svarade lord Dane; ni berättade mig det, A perly, och äfven mr Wild. Mr Apperly vände sina glasögon ock sitt röda ansigte mot Mitchel och frågade i en skarp, kort ton: Hvad menar ni med detta förnekande, Mitchel? Ni minns att ni i går afton i vakthuset sade att det var Ravensbird. — Jag sade att det säkerligen måtte varit 2 vå grund af den träta han på morgonen haft med sin herre, svarade Nitehel; hvar och en annan sade så ock,