Göteborgsposten – 17 november 1866, sida 2

DåakKrta dt ACH StTA PUVSMENSaltming, som BJUlle fr fee ten, måste denna likväl betala en summa af 150,000 fres. Konungen skall i slutet af nästa vecka ätervända till Fleury. -Gazzotta di Venezia utkom d. 8 d:s, till förherrligande af intåget, i praktnpplaga. Titeln och linierna äro tryckta i guld, bokstäfverna i blått. Garibaldi-rodskjortorna hafva nästan alldeles försvunnit, och det är bekant att de snabbt enrolleras och organiseras för något fribrytaretåg; men det är ännu okändt, om detta gäller Rom, Grekland eller Spanien. Spanien synes bestämdt hugadt att vilja blanda malört i glädjebägaren, Förutom de spanska krigsfartyg, som nu ligga utanför Civita Vecchia, väntas fyra spanska fregatter i de maltesiska farvattnen. Italienska tidningar berätta derjemte, att man f. n. i Rom anmårker en utomordentlig hopströmning af spanjorer af alla klasser. Många bo i sjelfva staden. De gå ständigt och vandra omkring i staden och trakten, liksom om de ville studera terrängen. I första veckan af November hölle de en sammankomst i Hotel de Rome, uti ett rum, som bebos af en hr Blaso Jos, under hvilket plebejiska namn en framstående personlighet tycktes dölja sig. — Det är antagligen någon ny intrig, som man sålunda nu är i färd med att vilja knyta, allt för att låta det verldsliga påtvedömets sista dagar gå ned i blod. I sjeltva Spanien börjar katolicismen antaga de strängaste former. Sålunda har det för 31 år sedan upplösta förhatliga Rosenkransbrödraskapet åter bragts till lit. Det är likväl icke sannolikt, att den religiösa fanatismen skall vara tillräcklig, för att aflägsna den politiska krisen. I ett bref från Washington, dat. d. 26 Okt., läses följande skildring af de senare vexlingarne med hänsyn till Mexico: Man hade i flera dagar väntat, att en officiel proklamation skulle bli offentliggjord, hvilken skulle lemna upplysning om de afsigter, som Förenta Staternas regering hyser med afseende på Mexico. Denna proklamation, som nu kommit oss tillhanda i form af en militärisk ordre, år visserligen icke försedd med presidentens underskrift, eftersom den utfärdats i NewOrleans af generalmajor Sheridan, som har högsta befälet i detta distrikt; men det kan ej vara något tvifvel underkastadt, att den härstammar från regeringen. General Sheridans ordre är synbarligen sanktionerad af presidenten Johnson, och den erkänner uttryckligen Juarez mening, såsom den enda lagliga i Mexico. En vigtig punkt är således nu klar. I Förenta Staternas ögon är Juarez laglig president i Mexico, och det är fråga om, att gifva honom ett kraftigt bistånd. En depesch från New-Orleans meddelar redan, att man skall bemäktiga sig Ortegas person, om han söker intränga i Mexico öfver gränsen vid Rio Grande; och om han lyckas slippa igenom oaktadt unionsofficerarnes påpasslighet, eller om andra upproriska sortfara att uppresa sig mot Juarez, kan det anses för alldeles afgjordt, att Förenta Staterna oförtöfvadt skola intervenera, så fori de franska trupperna aftågat, hvilket skall enl. ett transatlantiskt telegram ske på en gång under loppet af November månad. Händelserna utveckla sig för öfrigt med stor hast. Mr Campbell (amerikanske gesandten hos Juarez) har af presidenten erhållit sina sista instruktioner, och man bar förklarat honom, att han måste resa genast, omedau man annars skulle utnämna någon annan i hans ställe. Presidenten bar nyligen haft flera konferenser med general Sherman, som kallats till Wasbington (ett telegram :rån NewYork af d. 11 d:s meddelar, att Sherman nu begisfvit sig till Mexico), såväl som med general Grant, och det påstås, att den förstnämndes vistande i hufvudstaden står i samband med eventunliteter, hvilka kunna i en mycket snar framtid inträda i afseende på Mexico. (Korrespondenten meddelar här de sörut omnämnda grunderna för en lösning af frågan: Mexico afträder ett betydligt jordområde till Förenta Staterna, mot att dessa betala dess skuld till Frankrike, och ställes under Unionens protektorat, tills det inre lugnet återupprättats). Man tyckes isynnerhet ha brådt med att få slut på den mexicanska frågan på ett sätt, som i intet hänseende träder Frankrikes hederskänsla för nära, emedan frågan om den skadesersättning, som fordras af England för Alabamas skull, tager en oroaude vändning. En kategorisk fordran om ersättning, som gesandten i London, mr Adams, tillställt den engelska regeringen, skall hafva besvarats på ett undvikande sätt, och eftersom kabinettet i Washington vägrar att låta afgöra striden genom international skiljedomstol, fruktar man för en brytniog. Det är derför mer än någonsin fråga om repressalier, och ett nytt infall i Canada skulle för ögonblicket vara mera populär: än någonsin bland irländare, på grund af den stora förbittring, som framkallats af de i Toronto fällda domarne öfver tvenne fenier. Dessa underrättelser stå i märkbar ötverensstämmelse med en notis från England om, att lord Derby nedsatt en komits, som skall undersöka, på hvad sätt det vore ändamålsenligast att ordna de s. k. Alabamaforuringarne. Ordförandeskapet i komitn beklåädes af en af Englands anseddaste jurister, och vid valet af medleommarne skall ej något alseende fästas vid deras politiska åsigter, utan endast vid deras duglighet. Om denna underrättelse är riktig, har engelska regerinsen verkligen måst uppgifva planen om en unternational komite. Att den komission, hvarom det nu är fråga, ej skall kunna bringa tvisten ett steg närmare sig lösning, kan anses för gifvet. I Amerika skall man naturligtvis anse den tör ett spogelläkteri af engelsmännen och ej bry sig om dess uttalanden. Moniteur bekräftar ånyo, att upproret på Kreta är fullständigt sluvadt och att dess ledare underkastat sig de turkiska myndigheterna. Den turkiske betälhatvaren, Mustapha Pascha, har offentliggjort en allmän amnesti,