Göteborgsposten – 17 november 1866, sida 2

ström hade ock ingalunda dolt sin skadeglädje, utan flera gånger högt yttrat sin tillfredsställelse öfver säväl Apelgrens fällande vid domstol som ock hans! missbandling. — Dessa episoder anmärkas i förbigående. I Nu hade Apelgren hos allm. åklagaren, v. länsman Grahn, anmält, att Ekström Söndagen d. 23 Juni 1865, då E. egick nattvarden i Eks kyrka, var I rit berusad af starka drycker, fört oljud och svurit i sakristian, och E. var tilltalad härför inför domstolen. Ekström bestred på det högsta beskyllningen och betyrade vid allt hvad heligt är, att han ej kunde blitva berusad af en kopp katfe, och detta var det enda han förtärt innan ban ofvannämnde dag gått fram till oattvardsbordet. Hvad åter beträffade oljudet och svordomarne, vore ryktet om detta blott käringbrat, ty han visste nog att skicka sig, när sådant behöfdes. Trenne vittuen framkallades nu, och, hörda hvar för sig, berättade de följande: Skollararen Åvall i Ek: Att Ekström nämnde Söndag inkommit i sakristan, varit högljudd och svurit under det han lemnade Åvall 16 skilling till kyrkan och 8 till de fattiga samt att ban vid pastor Noranders inträde i sakristan utgått i kyrkan och satt sig i sin bänk. Vittnet, som i flera år kännt Ekström, trodde, att döma af hans einnesforfattning, att han vid tillfället varit rörd uf starka drycker. Det andra vittnet, en hemmansbrukare, gom varit halftenbrukare at Ekström, hade sett då E. på morgonen gick till kyrkan. E hade då i bo jan raglat likt en drucken, men börjat gå något stadigare då han kommit litet längre fram på vägen Vittnet hade, förundrad öfver E:s ruskiga ollstand, talat med hans piga derom, då hon omtalat, att E. tagit två supar på morgonen samt dersill druckit en stark euddevallaPigan hade dessutom tillagt, att hon sällan såg E. nykter. Det tredje vittnet var nämnde hemmansbrukares hustru. Hon berättade, att E. aftonen före Söndagen fråga kommit hem från Mariestad och då varit mycket full. Viunet hade före nattvardsgångens början mött E. och dennes hustru på ky:kozärden, hvarvid hon märkt, att E. kastat kursben samt sett besynnerlig ut i ansigtet. Då E. framwädde vill nattvardsbordet, bade hon ålven tyckt att hangsäg underlig ut, hvarjemte Hon observerade att I:s gång var osäker och stapplande, äfvensom att det såg ut som om han varit berusad af starka drycker. Ekswöm hade pa Söndags eftermiddagen supit kapitalt i sällskap med en sin bror samt på qvallen varit stormande af sig Len tilltalade tillskref darrningen och stapplandet alderdomssvaghet, sade ännu en gång att han ej kunde blitva full af en kopp kaffe samt bestred för öfrigt allt hvad vittnena antört. Han sökte dessutom göra troligt, att han var en martyr, förföljd och beljugen af onda och elaka menniskor. Allm. åklagaren anholl om uppskof med målet, för inkallande af flera vittnen, hvaremot E. tydligen i forl tande på sin rikedom och oskuld, ej bade något att invända. Ofvannämnde Apelgren hade derefter gifvit anledning till ett annat mål. Detta rörde en stock, värderad till 4 rdr 25 Öre, hvartill såväl Apelgren som en annan person förklarade sig ha eganderätt och hvarom de nu tvistade. Detta mål gaf anledning vili en högst löjlig dialog mellan de båda parterna, hvilka båda tycktes vara lika sorstockade gralmakare, och deraf följande munternet hos den åhorande tingsmenigheten. Gustaf Olsson i Nybygget hade en värdag 1865 sammanträffat i Mariestad med landtbrukaren A. Forssell, boende i Ullervad. De hade sprakat om utskilligt, och konversationen hade ledts till kapitlet om gårds-handel-. De hade beslutat att göra upp en dylik affär med hvarandra, men för att kunna ostördt ventilera denna fråga, hade de ingatt till traktör Johansson, der de, sedan de erhållit klaraude fluidum, börjat allvarligt resonnera om aflärerna. Foresell ville sälja 14 mantal Skarpås lör 17,000 rdr. Detta ansåg Gustaf Olsson ingalunda vara opris, blott betalningsterminerna ej skulle följt så tatt på hvarandra. Men, de blefvo ense om affären och köpekontraktet skrefs, ehuru Gustaf Olssons sinnen och annars klara uppfattningsfö måga kommit i kollision. med den svenska nektaren och det vidt renommerade Mariestads-ölet och ej tyckes ha tagit så synnerlig reda på nämnde kontrakts innehall. Såsom handpenning lemnades en revers å 50 rdr, hvarefter köpet ansågs såsom afgjordt. Da det nu kom till -betalningens stund och Gustaf Olsson icke fullgjorde de i kontraktet föreskrifna vilkoren, blef han stämd till tinget, med yrkande att utbetala hvad kontraktet töreskref. Gustaf Olsson, som ogillade denna stämning, uttog genstämning, deri hun fordrade återbärande af utbetalte 1,000 rdr, och anförde han, såsom grund för denna sin begäran, att kontraktet blifvit upprättadt nästan mot hans vilja. Nu kommer det qvistiga i detta skuldfordringsmål, hvilket, att döma al hvad som sorevarit, to de blifva kinkigt nog att utreda. Trenne narvarande vittnen hördes angående kontraktets upprättande. Det första upplyste, ait Gustaf Olsson vid kontraktets upprättande varit mindre redig, samt att han icke egenhändigt skrifvit under sitt namn på detsamma, så att det endast vore att betrakta som en slags Pro-wemoria. Viunet berättade vidare, att Olsson icke trott sig kunna betala, om hav ej finge längre anstånd med betalningen. Det andra vittnet berättade hufvudsakligen detsamma som det första, tilläggande dock, att Olsson väl varit böjd för handeln, men ansett priset vara nästan högt tilltaget. Det tredje vittnet talade till Forssells fördel och beskref wed lifliga färger huru fglad Gustaf, Olsson visat sig vid köpets uppgorande. Vittnet hade funnit Olason mycket vordentlig, ehuru vittnet hade trott sig kunna märka, att O. fått sig några supar. Efter så stridiga vittnesmål, var det ej godt att fälla utslag i målet, hvarföre detsamma uppsköts tills nästa ting, da flera vittnen skola höras. — RR ——7y —— Från Hufvudstaden, Nästk. Måndag lära mill Eekardt och nr Siohlom kamma att gehntera nå Kanel. stora