och det ar moqligt, alt woder-etabuussementets, om vi så få saga, förflyttning från Frankfurt skall föryngra dess verldsberömda namn. Flera städer skola troligen täfla om att för sig vinna den frankturtska penmngmakten, men denna synes nu endast hafva att välja mellan tvenne städer, Hamburg och Bremer, om det ej bekräftar sig att den skall törläggas till Wien. eller kanske till det nu återuppblomstrande Venedig. Många skola prisa den stad lycklig, på hvilken valet skall salla. Om förmälningskögtidligheterna i Petersburg skrifves från denna stad under d. 10 d:s vik dare: I går afton var sestbal i St. Georgssalen i Vinterpalatset, och voro till densamma inbjudna samtliga ambassadörer, främmande ministrar och medlemmar al diplomatiska kåren med deras damer, alla högre militärer ur armeen och flottan, adeln och borgmästaren i Petersburg. Allt, hvad en sådan test kan erbjuda af glans och prakt, var förenadt i nämnde sal, och det är en naturlig sak, att toiletterna här ej voro mindre lysande än om förmiddagen vid vigseln i kapellet. Mot slutet af balen begåtvo sig storfurst Constantin och storfurstinnan Alexandra Josephowna i en gyllene vagn till kejsarens palats, som var vestämdt till de nyförmäldas residens, för att der mottaga deras kejserl. högheter. Omkring ekipaget red en stallmästare, en generaladjutant, tvenne kammarpager och två ridknektar. Sedan ministern för det kejserliga huset underrättat kejsaren och kejsarinnan om, att allt var färdigt i palatset till de nyförmäldas emottagande, begaf sig det kejserl. paret samt storfurstarne och storfurstinnorna dit i följande tågordning: Först en sqvadron kaukasiska gardeskosacker, deretter en stallmästare till häst, ceremonimästarve samt öfverceremonimästaren i gyllene vagn, förspänd med 6 hästar; derpå i likadana ekipager: de tjenstgörande kammarherrarne och kammarjunkarne, kejsarens och stortursten-tronföljarens hofmarskalker, de högre hotembetsmännen, danske ministern och generaladjutanten, samt slutligen öfverhofmarskalken ensam i sin vagn. Efter dem kommo 6 af hofvets löpare, en ofsicer vid de kejserl. stallarne till häst och en -qvadron gardeskosacker. Derpå följde en utomordentligt praktfullt utstyrd gyllene vagn, kxörspänd med åtta hästar, som fördes af åtta ridknektar. I detta ekipage sutto kejsaren, kejsarinnan och de nyförmälda. Vid vagnen red kejsarens öfverstallmästare på högra sidan och på den venstra storfursten-tronföljarens stallmästare samt chefen för eskorten. Deretter kommo kejsarens och storfurstentronföljarens generaladjutanter, sex kammarpager och syra ridknektar, alla till häst, samt en sqvadron gardeskosacker. Så kom en gyllene vagn, förspänd med sex hästar, hvilka leddes af sex ridknektar; i den sutto prinsen at Wales, kronprinsen af Preussen och kronprinsen af Danmark. Vid vagnen redo tvenne ridjunkrar och två ridknektar. I liknande ekipager och med likadan eskort sågos sedan storrurstarne Wladimir Alexis, Nicolaus och storfurstinnan Alexandra Potrowna, storfursten Michael, storturstinnan Olga Feodorowa och storfurst Nicolaus Constantinowitch, de öfriga storfurstinnorna och främmande furstliga personer, samt efter dem hedersdamerna och öfverhofmästarinnan vid danska hotvet, äfvenledes i gyllene vagn, förspänd med 6 hästar. Alla personerna i främsta delen af tåget afvaktade utanför palatset kejsarparets ankomst. Kejsaren och kejsarinnan samt de nyformälda begålvo sig, sedan de stigit ur vagnen, med sin hofstat framför sig och följda af hedersdamerna till palatsets beltage, der de motogos af storturst Constantin och storfurstinnan Alexandra Josephowna, som räckte dem den heliga bilden samt bröd och salt. Alla hofkavaljererna qvarstannade i emottagningsrummen, hvaremot det kejserliga paret jemte de nyförmälda och andra medlemmarne af den kejserliga familjen, åtföljda af de hedersdamer, som skulle bistå den höga bruden vid hennes toilette, samt öfverhofmästarinnan vid danska hofvet, begäfvo sig in i de inre gemaken. Så ändades första bröllopsdagen. Från Venedig skrifves under d. 8 d:s ytterligare rörande högtidligheterna derstädes: Illuminationen i går altton förlorade tyvärr, på grund af den ihållande täta dimman, en del af sin effekt. Det oaktadt företedde ekläreringen på några ställen ett verkligen felikt skådespel. Så t. ex. strålade nästan midtemot Piazzetta vid Canale Grande ett litet elegant tullhus från taket till grunden i ett brokigt ljus och tycktes, sedt genom dimman, alldeles simma på vattnet. Enskilda palatser, såsom Palazzo Foscari, voro ej mindre sevärda; men underbarast tog sig Rialtobryggan ut, hvars höga hvalfbåge tycktes helt och hållet bestå at röda, gröna och blå eldlinier. Det berättas, att vid intägshögtidligheten en liten sammanstötning egt rum mellan kommunalmyndigheterna och deputationerna från Rom och Trient, hvilka för öfrigt bestodo till stör