Fran Utlandet. Om konung Victor Emanuels intåg i Venedig skrifver en korrespondent derifrån under d. 7 d:s följande: Konungens intåg företedde ett skådespel, som. icke kan beskritvas. Jag vill försöka att gifva er några antydningar derom. KL 11 i dag på f. m. lågo de 3 till 4,000 gondoler, som skulle bilda konungens svit, å den närmast bangården belägna sträckan af Canale Grande. . De gondoler, som. tillhörde. enskilda personer, utmärkte sig: genom de vackra kläden, med hvilka de voro försedda, och genom gondoligrernas pittoreska drägt. De officiciela gondolerna voro ungefär 60 till antalet. Främst bland dessa: stod konungens: herrliga lancia, deretter kommunalrådets, arsenalsofficerarnes, handelskammarens, handelsföreningens, så de sju venetianska provinsernas sju gondoler, alla af lika torm, men hvardera utaf dem smyckad med sina särskilda färger och andra vapen; vidare gondolerna för Italiens olika städer, Ancona, Florens, Turin, derpå de fem eller sex patriciorsamiljernas i Venedig gondoler, hvilka äro af oerhörd rikedom och som hvardera kostat 12 till 20,000 fres; efter dem slutligen gondoler, hvilka utmärkte sig på ett eller annat sätt, samt den gondol, som döpts vill journalisternas. I densamma fanns en liten handpress, på hvilken en till konungen ställd sonnett trycktes och ännu alldeles våt utdelades bland gondolernas befolkning. Dessa till den kongl. sviten hörande gondoler täflade med hvarandra i prakt, rikedom och smakfull utstyrsel. Paviljonger af siden och sammet, guldstickade baldakiner, täcken at atlas, törsilfrade och förgyllda mastträd — det såg verkligen ut som en saga ur Tusen och en Natt, man trodde sig försatt till ett ferike. Gondoliererna buro tusenfaldigt olika drägter, valda från alla tider, från alla jordens länder. Somliga strålade i siltver, andra glänste i guld — några voro klädda som schweiziska hillebardierer, andra i grekisk drägt, — här såg man marokkaner, der turkar, så kineser och blåa, gröna, rosenfärgade och hvita kåpor af kläde, siden, sammet eller brokad. Ögonen riktigt bländades vid äsynen af all denna prakt, Tänk er underbara tåg, som under an timma rörde sig framåt mellan bangården och Marcuskyrkan, törbi oräkneliga fönster trån hvilka man helsade midtunder ett ihållande ju