Göteborgsposten – 15 november 1866, sida 1

er, skulle ni sjelf vara den förste att tala om det. Det var ej af elakhet jag yttrade mig. — Förstod jag rätt, eller sade ni ej att Mitchel påstår, det jag kastade kapten Dane öfver klippan? — att han såg mig göra det? — Det är hvad Mitchel säger. — Har han sagt så till er? — Ej till mig; jag har ej sett honom sedermera. Sims berättade tilldragelsen för mig, och han var i vakthuset då Mitchel kom in. — Är det sannt att kapten Dane är död? frågade Ravensbird cfter en tystnad. — Det är fullt säkert, och flodvattnet har bortfört kroppen. De göra sig i ordning att dragga nu. Lord Dane har haft polisen uppe i slottet halfva natten, säga de. Men jag måste bege mig af, om jag ej vill ha en anmärkning i tjensten. Han gick med denna anmärkning hastigt ut, glad att vara borta från Ravensbirds bleka ansigte och stränga blick. Ravensbird steg ned från stolen bakom skärmen, på hvilken han stod och gick bort till Hawthorne. — Hvad vet ni om denna händelse, Hawthorne? frågade han. — Om ni satt innanför skärmen, mr Ravensbird, måste ni veta lika mycket som jag, svarade mannen som ingalunda kände sig säker om att icke Ravensbird skulle angripa honom sjelf. — Jag hade ej hört ett ord om alltsammans förrän Dubber kom in. Ni skrämde mig genom