Göteborgsposten – 14 november 1866, sida 2

Från Utlandet. Från Italien skrifver en korrespondent i Florens under d. 3 November följande: Den påfliga allokutionen kan icke sägas hafva väckt synnerlig sensation härstädes. Folk ler i allmanhet derat som åt en vanmäktig demonstration — det sista uppflammandet af en slocknande lampa. Ingen tror, att den skall utöfva, hvarken i Paris eller hos vär mycket älskade son i Christo, Frans Josef, kejsare al Ö:terrike, en verkan, som är af väsendtlig fördel för påfvens verldsliga makt. Envisheten att vilja kalla saker och ting vid namn, som ej längre eeniligt uttrycka dem, är trivial och frestar vill åtloje. Victor Emauuel är icke konung af Italien mindre för det att han kallas den Subalpiuska regeringen, ej heller skall troligen hans eller hans undersåters lugn synnerligt störas af dessa upprepade vaticanska åskknallar. Dessa öfverröstas af den italienska enhetens glädjeringniug och millioner venetianares fröjderop. Alla menniskor äro på väg till Lagunerna. Sådaan dokomenter som det sista päfliga manifestet ingifva, om de kunna betraktas såsom verkligt angifvande Pius IX:s och hans rådgifvares nuvarande stämning och beslut, för visso icke hopp om en möjlig öfverrenskommelse mellan Rom och Florens, —