Göteborgsposten – 13 november 1866, sida 2

steg framåt, men sjönk derefter åter tillbaka. Han var ännu svag. — Då är det för sent! utropade han förvirrad. Kroppen måste redan ha blifvit bortspolad! Han berättade sin historia så godt han förmådde, men hans meningar och ord voro ännu orediga. Der hade varit en strid på klipporna emellan tvenne män, och den ene af dessa hade blifvit kastad utför. Detta var kapten Dane. Namnet slog dem alla med häpnad. Mr Apperly var ännu närvarande och såg upp med ett uttryck at skarp misstanka. Ni säger att en man brottades med kapten Dane och möjligen kastade honom utför, Mitchel? — Såsom det tycktes mig, sir. Att de grälade och brottades är säkert; och kapten Dane kastade sig troligen icke sjelf utför. — Jag fruktar då, anmärkte mr Apperly allvarsamt, att hans angripare var dender karlen Ravensbird. Han har blifvit hörd yttra hotelser om hämnd mot sin herre i dag. — Det var troligtvis han! utropade Mitchel, talande i öfverensstämmelse med sitt redan gjorda antagaude. Jag skulle dock aldrig ha trott det om honom. Men hvad är att göra, tillade han energiskt; Flodvattnet har säkert bortfört kroppen. — Är ni säker om att han var död, Mitchel? frågade läkaren.