nen. Han ser ut som om han fått ett anfall. Lägg ned honom här, Sims, och gå efter doktorn. Mitchel hade verkligen fått ett anfall. Den fruktan han känt jå stranden eller ock det långa och häftiga springandet, eller måhända båda tillsammans hade framkallat ett epileptiskt anfall, sådant som han br ikade vara utsatt för i sitt tidigare lif. IV. Ravensbirds arresterande. De voro samlade i kustvaktstationen och stodo med ansigtena lutade öfver den sanslöse Mitchel. Voktorn var närvarande nu, och uppsyningsman Cotton höll sjelf ljuset. Kustvakten Sims, som blifvit sänd efter doktaen, hade ej kunnat finna honom omedelbarligen; han rakide honom slutligen i byn, gående arm i arm med mr AJ perly, lord Danes lagkarl. Någon tid hade liksäl då gåt förlorad. Sims berättade om Nitehels anfall, hvilket han kallade besynnerligt, och de båda herrarne riktade siaa steg till stationen. Mitchel var ännu sanslös, och fradgan trängde ut genom munnen. — Gå ur vägen och gif mig rum, sade doktorn till de omkringstående åskådarne. Vet ni hvad som föranledde detta anfall, mr Cotton? Jag tror att mannen har erfarit en alltför stark sinnesrörelse. — Han kom inrusande här i ett förskräckligt till