Göteborgsposten – 9 november 1866, sida 3

ätven staterna af andra rangen äro i färd med omfattande förändringars vidtagande. i Hela Belgien är i den största rörelse på grund af beväpningsfrågan. Krigsministern baron de Chazal har begärt sitt afsked, derföre att han ej vågar framställa sig inför kamrarae med begäran om nya bevillningar till rustningar, emedan de under flera år å rad beviljat honom allt, hvad han begärt, och derför, liksom folket sjelft, befunno sig i den öfvertygelsen, att Belgiens arm och fästningsanläggningar slutligen befunno sig i försvarligt skick. Krisen har framkallats genom en broschyr af öfverstelöjtn. Brialmont, som säger att, alla kostnader oaktadt, Antwerpens befästning ej kan motstå nyare tidens artilleri och att armeen, som man så länge hållit på med att organisera, måste undergå en fullständig ombildning. Brialmont förordar Antwerpens ombildning till en belgisk fästningsfyrkant och vill, att armeen skall bringas upp till en styrka af 140,000 man, samtidigt med det en fullständig törändring i beväpningen införes. Utgifterna beräknas till 60 mill. francs. Till stöd för denna fordran påstår törf., att Belgien skall inom 1868 års utgång bli utplånadt från Europas karta, om det icke är i stånd att sjelft försvara sig mot hvarje angrepp eller upprätthålla sin neutralitet. Enligt franska tidningars utsago, har denna broschyr väckt så stor förbittring i Belgien, att regeringen måst desavouera den, fastän Brialmont nästan uppträdt officielt i ministerens namn. I berättelser från Belgien till flera franska blad påstås äfven, att Frankrikes popularitet är i stadigt stigande hos det belgiska folket. De sydtyska staterna upprätta nu sina arm6er på lika fot med Preussen och skola äfven förse dem med tändnålsgevär. I Holland, som har så mycket att frukta af Preussens inkräktningslust och sträfvan etter att få riktigt fast fot vid Nordsjön, är äfven beväpningssaken en lifsfråga. Men sina goda finanser och kloka hushållning skall det äfven ganska snart kunna i detta fall komma på tidsenlig fot. I Danmark ha tvenne olika förslag till armens ombildning förelegat; det ena afseende upprävtandet af en mindre, men kärnfast, god stående arme och, såsom vi antaga, reserv uti allmän beväpning; det andra att genast bilda en stor nationalarm efter schweiziskt mönster, och således företrädesvis milisartad. Krisministern säges hafva anslutit sig till det förra förslaget, hvilket äfven kommer att framläggas för snart sammanträdande riksdag. I Portugal skall armåen förses med tidsenliga gevär, så fort sig göra låter. Hvad Spanien och Turkiet angår, hafva vi oss för villf llet icke bekant hvilka planer man i detta hänseende hyser derstädes. För Sveriges såväl som Norges del står frågan om armåomorganisering och anskaffandet af goda vapen ännu på diskussionslistan. Vi hoppas, att landtförsvaret dock skall i de resp. rikena, såsom redan sker med sjövapnet, snart inträda i en verklig och praktisk ombildning. -Köln. Zeit. uppträder på det bestämdaste mot franska tidningarnes påstående, att Preussen afslutat en allians med Ryssland. Bladet säger, att lika litet som preussiska agenter svärma kring i Schlesien, ega ryska truppsamlingar rum vid österrikiska gränsen. I Amerika vill man veta, att kejsar Maximilian i Mexico abdikerat. Möjligen är detta följden dels af franska regeringens bestämda beslut, att ofördröjligen återkalla sina trupper, och dels af en märklig ordre, som general Sheridan, befälhafvare i Unionens södra armedistrikt med station i Nevorleans, utfärdat till en af sina underlydande, general Sedgwick i Bronwsville. Denne senare befalles deri, att efter bästa förmåga understödja Juarez. Det heter vidare, att Juarez är erkänd som öfverhufvud för den liberala regeringen i Mexico och att Unionsstaterna ej skola medgifva, det neutraliteten kränkes af de kejserliga eller af Ortegas eller Santa Annas parti. — Den kejserliga farcen skulle således nu ändtligen vara i det närmaste utspelt! Processen mot Jefferson Davis har uppskjutits till våren. Preussen intager en ganska positiv hållning mot Österrike med afseende på Beusts ofta omordade utnämning. Den officiela Prov. Corresp. förklarar, att Beusts utnämning icke berättar till några farhågor, såframt densamma ej skulle leda till återupptagandet af nu slut