MYTIUJAUUvV 44 1111 44 U SP MME PE SVJM 7; satta ombud för tillsynen öfver tryckta skrifters allmängörande i nämnde stad, har K. M:t d. 19 sistl. Okt. funnit godt att, såsom arvrde för ofvanbemälda ombud, anvisa ett belopp af 75 ndr om året att från innev, Nov. månads början af allmänna indragningsstatens medel utgå, så länge ifrågavarande befattning forifar. Belöningar at svenskar vid fiskeriutställningen i Boulogne, De svenska fiskredskaperna hafva der vunnit mycket bifall, men icko de svenska fiskeriprodukterna, sasom i allmänhet mindre omsorgsfullt beredda. Följande personer erhöllo belöningar af juryn: Silfvermedaljer. Till prosten d:r A. J. Lyth i Burs so ken på Gotland och handl. C. Akerlund i Stockholm, för diverse fiskredskaper af garn. Bronsmedaljer. Till Blekinge läns hushållssällskap, för modeller af blekingska fiskebåtar; hrr W. Gibson Söner uti Göteborg, för tågverk och segelduk; fiskhandl. O. Berntson i Marstrand för bankfiskelinor; br G. Björk, St. Eken, för fiskenät af linnetråd; handl. J. A. Lunuberg i Piteå, för dito al linnegarn; d:r Sv. Moberg, Barsebäck, för sillfiskegarn m. m.; baron Th. Pfeiff, Frängsäter, för fiskenät af bomullsgarn; fabrikör A. Ståhlberg, Eskilstuna, för fläkeknifvar; fiskbandl. O. Berntson, Marstrand, för klippfisk; handl. Gustaf Andersson, Fjellbacka, för anjovis; och fiskeri-intendenten Hj. Widegren, för tryckta aofhandlingar i ärender rörande fiskerierna. Hedersdiplomet. Till rektor Dahlstrom i Oksarshamn, för tagverk af trädrotter, hrr Keiller a C:o i Göteborg för gjutgods m. m.; fiskeri-assistenten Byströu uti Sollefteå, rusthallaren A. P. Olofsson i Lemunda, bhandl. N. Pålsson i Karlshamn, lotsälderman Sundström, Oxelösund, fiskaren J. Wiberg, Wisby, och fiskaren Ertman, Dalarö, för diverse fiskeredskaper al garn. Till mekanikus Alir. Dahlgren, Karlstad, för hormetiskt inlagd lax, samt till m:ll Strömberg, Karlskrona, för kryddsill. Till svenska utställare hafva således vid ifrågavarande exposition blifvit utdelade 2 silfvermedaljer, 11 bronsmedaljer samt 10 hedersdiplomer. — Vid expositionen i Bergen förlidet år tillfölle svenska utställare inalles 9 medaljer och 18 hedersdiplomer. Kyrkoherden Weidemans sista stunder och sannolika öde. TIdn. Upsala innehåller härom i Tisdags följande: W. bodde i Tegelbergs öfra gård nära folkskolan. Utan tvifvel gick han ginuste vägen till akad. bokhandelu, och denna var ej Tovegatan, utan Jernbrogatan. Mindre bekant med lokalen var W. ej heller, utan kände den fullkomligt lika väl som någon gammal Upsalabo. Vid Tovegatan är ej heller an ganska djup straxt vid stranden, ännu mindre vid så högt vattenstånd som då. Men om W. också här kommit i ån, huru kom han derifrån, först till dambordet, sedan deröfver, och slutligen ner i Smäcken? Flyta död kunde han icke, ty ett lik sjunker ända till botten, och så stark ström finnes icke ofvanför dambordet, att den kunde nedföra liket dit. Men W. var utmärkt simmare och höll sig naturligtvis flytande! Hade han kunnat och orkat simma från Tovegatan ända till dambordet; så hade han väl ock helst tagit ginaste vägen i land der han fallit uti. Funnes ringaste sannolikhet eller fysiska möjlighet för hans framkomst till dambordet; huru har han kommit deröfver och öfver de hvassa stenmorasen, utan alla skråmor, oskadad ner i Smäcken? Det är ännu osannolikare. Troligen bar han ej med lifvet kommit till dambordet, och huru skulle vattnet mägtat föra den ovanligt stora och tunga kroppen deröfver, då hvarje annat större löremål gemenligen stannar mot skidbordet, vid högre vattenstånd än då, hvarförutan strömmen först skulle fört liket utefter botten uppföre en ganska brant lutning till kanten af skidbordet, hvilket antagande hrr sysivi torde finna mer fantastiskt, än rimligt. Hvarfore klockan och annotationsboken, hvilken af vätan måst klibba fast vid tyget, skulle mera än den lösa kedjan i följd af tyngdlagen fallit ur fickan vid farten öfver dambordet, torde vara lika svårt att förklara och antaga. — Hade han af våda fallit uti ån vid Nybron, så skulle klockan icke legat på dambordet, o. 8. v. Redan dessa erinringar visa orimligheton af det antagandet, att han af väda sallit i an, som dock synts mången sannolikt och troligt. Sedan det gjordes, har förhållandet med W:s båda urkedjor kommit i dagen och ytterligare bekräitat denna orimlighet. Så stod utredningen ännu sistl. Lördag efter förhörets slut inför rädhusrätten. Sedoermera bar likväl blifvit kändt, att handl. C. Wretman sett och talat vid W. inne på Nordströms schweitzeri kl. 8 eller straxt efter 8 på aftonen ifrågavarande dag, således minst en half timma senare än någon annan vetorligen hittills sett honom. Weideman hade då inkommit från gatan och genom yttre rummet, der Wretman satt med några bekanta, gått in uti det inre, hvarvid Wretman helsat på och talat några ord vid Weideman, emedan de voro gamla bekanta. Weideman hade då varit särdeles fryntlig och upprymd och hade kanske träffat andra bekanta i rummet innanför, som ytterligare uppehållit honom. Då urmakaregesällen Lundgren hos fabrikören Sedstrom, som undersökte uret genast efter deas påträffande å dambordet den 20 Oktober, vitsordar, att klockan då ej gått längre än en qvarts timma efter uppdragningen; så är uppenbart att densamma åtminstone ej stannat vid eller i anledning af Weidemans fall eller störtande i vattnet, ty då skulle verket ovilkorligen utvisat längre gång. Men när hade då klockan stannat? Det finnes endast tvenne omständigheter, hvarunder detta kunnat ske: antingen hade den stannat af sig sjelf i W:s västficka, å tid som den utvisade, eller ock har den mellan d. 9 och 20 Okt. varitiandra händer och blifvit uppdragen !, timma före dess uppkastande på dambordet. Men urmakaren anser icke troligt och antagligt, att detta goda ur stannat af sig sjelft 4 timma efter ——