III. Fallet från klippan. — Skall jag gå, eller skall jag icke gå? öfverlade Adelaide då hon stod vid ett af fönstren i salongen och mellan musslinsgardinerna såg ut i den vackra qvällen. — Herbert sade, att hon icke kuude komma i qväll och det är stor skada. IIvilket tråkigt folk! Och en sådan qväll som det är! — Jag tror jag måste gå, tillade hon efter en paus. Jag vet ej hvad det är som gör att jag tycker om denna frihet att springa ut ensam, a alldeles oberoende, om det icke är hvad de lärde mig som barn att frihet och oberoende betydde. Huru klart månskenet är då det skimrar mot vattnet, Jag vill gå ut i fem minuter. Jag tror att mina lungor äro mycket anspråksfulla och fordra frisk luft efter hettan i matrum met.