kantskap, som hon knappt brukade tala vid. — Han sade att Ravensbird passerade förbi honom då han lemnade slottet idag på morgonen och lofvade att han skulle ha hämnd; och han tänkte att Harry snarare borde ha en sådan man till vän än till fiende. Ett leende af ironi blandad med nästan oförsonlig vrede gick öfver kapten Danes ansigte. — Låt Ravensbird komma! var allt hvad han sade, och derefter yttrade han sig under hela middagen blottienstafviga ord, och lord Dane anmirkte att han skickade ifrån sig nästan hvarenda rätt orörd.