uppdratgningen; något dertill vållande fel har ej heller kunnat upptäckas. Om detta kunde fullt bevisas, återstår således endast det senare antagandet, hvars sannolikhet ytterligare bekräftas deraf, att W:s rätta och vanliga urkedja är borta. Denna, som förfärdigats af guldsmeden Markström här i staden, var så ovanligt tjock, att han anser omöjligt, att den kunnat vid mannens färd öfver dawbordet slitas från klockan, utan västens eller klockans skadande, och något sådant har ej heller formärkts. Antagligare och naturligare, både än att klockan stannat af sig sjelf 14 timma efter uppdragningen och redan stått, då W. kom i vattnet, samt att den sålunda skiljts från kedjan, blifver då den förmodav, att rånare tillgripit både ur, kedja och annotationsbok, men, för att missleda de då först borjande allvarliga oftersorskningarne, utkastat klockan dagarne före d. 20 på damberdet, sedan de nyss förut uppdragit densamma för att öka förvillelsen. Den skulle således blivit uppdragen !, timmas tid före, om ej just precis 1, timmas väg ifrån dambordet. Tyvärr har den afsedda förvillelsen ökats af den slumpen, att äfven W. råkat sjelf uppdraga sitt ur så näst före samma tid det nu stannat, aw tidsskilnaden blifver i båda fallen nästan lika, ehuru dock äfven nu något för lång för första antagandet. I alla händelser eger man sålunda större och naturligare skäl att antaga, det klockan gått den utvisade qvarts timman efter förnyad uppdragning, än att den gjort det i följd at den uppdragning, som W. sjelf verkställde något efter kl. 7 på aftonen d. 9 Okt. hos baudl. Eklunds. Det senare, som kan ännu mindre bevisas, är också blott ett löst antagande. Då sannolikt är, att W. äfven träffat andra bekanta vid detta sista besök hos konditor Nordströms, torde man ännu kunna hoppas och förvänta, att dessa sådant anmäla hos vederbörande, hvarigenom man annu längre kunde följa hans spår. Vågade man nagon gissning, så kunde förmodas, att, derest vistelsen på schweitzeriet ej varit för långvarig, W. derifiån styrt kosan till akademiska bokhandeln antingen Drottningeller S:t Pers-gatorna, men i båda fallen kommit — i ång grannskap. Kanske har han ock varit ute mycket senare på aftonen, än man hittills anat. Skandinavisk fest. Från Lund skrifves d. 7 d:s: D. 4 November, årsdagen af Sveriges och Norges förening, firades å Akad. föreningens mindre sal med en hos oss ovanlig högtidlighet. Från Köpenhamn hade neml. denna dag hirkommit 10 medlemmar af universitetet i Kristiauia, hvilka för iilllället idka studier i Köpenhamn, och föreningsdagens firande erhöll genom detta besök en egendomlig och mera högtidlig karakter. En mängd af äldre och yogre akademiska medborgare hade af denna anledning församlat sig för att helsa dessa gäster välkomna och gemensamt med dem fira dagens betydelse. Medlemmarne af Nordiska nationalföreningens silialasdelning i Lund, hvars årliga högtidsdag infaller d. 4 Nov., deltogo äfven talrikt efter afslutadt arssammanträde i firandet af denna fest. Salen var sestligt dekorerad. Öfver den i blått och gult klädda talarestolen höjde sig det af Kristianias damer vid studentmötet 1851 till Lunds studenter förärade standaret och midt emot ingången syntes en sköld med namnet Kristiania, omgifven af svenska och norska unionsfanor; de studerande nationernas vapensköldar med draperier i de skandinaviska färgerna prydde salens pelare. Sedan doc. S. H. B. Svensson a de närvarandes vägnar hälsat gästerna välkomna, bestegs talarestolen af adj. C. T. Odhner, som i ett längre intressant föredrag, ursprungligen ämnadt att hallas inom Nord. nationalföreningen, utvecklade nationalitetsprincipens betydelse med särskildt afseende på de nordiska nationaliteterna, i sammanhang hvarmed tömdes en skål för de nordiska folken. Skälen för föreningen mellan Sverige och Norge och för denna förenings vidare utveckling föreslogs derefter al prof. grefve Hamilton och i samma syftning talade å Norges vägnar kand. Fasting från Kristiania. Sedan med dessa tal festens mera högtidliga afdelning var slutad och sexa intagits, följde en mängd skålar och tal, omvexlande med sånger af studentsängföreningen. För Lunds universitet talade kand. Xugvar Nielsen, som för tillfället, såsom innebafvare af det lör studerande vid Kristiania universitet inrättade stipendium för studier vid Nordens öfriga högskolor, vistas vid Lunds universitet, hvilken skål af universitetets rektor, prof. Ask, besvarades med ett lefve för Kristiania universitet. För Köpenhamns och Upsala lärosäten föreslogos skålar af studeranderna Fr. Andersson och E. F. Gustrin, och för Finland talade i ett entusiastiskt föredrag prof. Blomstrand. Stipendiaten vid Kristiania universitet L. L. Daa höjde ett lefve för Sverige och kand. Cappelen för den nya svenska författningen. Verser till Nordens qvinnor upplästes af stud. J. Nyman, för Nordens studenter och studentlif föreslogs en skål at doc. Svensson o. 8. v. Så fortsattes under den angenämaste stämning festen till efter midnatt. — Större delen af de norska gästerna afreste redan följande dag vid middagstiden. Koleran. Vid Hallsbergs jernvägsstation hafva i kolera aflidit 6 personer, alla boende i samma hus. Underrättelse har ingått, att i Måndags en hemmansegare från Samsala skall bafva insjuknat i magplågor, och atti Tisdags en banvaktarehustru likaledes insjuknat. Sjukdomen har uppträdt högst intensivt och synes hafva benägenhet att sprida sig; och har med hänsyn till sjelfva platsen, hvarest, utom jernvägspersonalen, en mängd af menniskor äro boende i för det mesta nya, fuktiga och väl i ösrigt icke särdeles omsorgsfullt uppförda bostäder, k. bshde i Örebro län uti skrifvelse af sistl. Tisdag till Sundhetskollegium hemställt, att en extra läkare ofördröjligen varder vid Halsberg anställd, helst lindrig kolera i Örebro minskar utsigten att derifrån vid behof till landsbygden erhålla hastig läkarehjelp. Kolerasjukhus kommer att inrättas, på bekostnad dels af socknen och dels af jernvägen. Från Norrköping skrifves d. 6 d:s: Vintern tyckes nu hafva hållit sitt inträde i våra bygder, för så vidt som snö är vintertecken. I går natt föll nemligen så pass ymnigt med snö, att hustak och träd dermed voro betäckta, utan att dock kunna H— — —— vaknade för att finna det ropen voro verkliga. sjo upp i sin stol. förvirrad till en börian och