Göteborgsposten – 9 november 1866, sida 1

. GAH — — Herbert Dane stirrade efter honom, ur stånd att got mera. Ridpiskan var stilla nu. — Han synes i detta ögonblick ej vara god att tagas med då han förolämpas, tänkte han för sig sjelf. Huru blekt och ursinnigt hans ansigte var. Harry verkligen har skäl att akta sig. Under tiden hade lord Dane, till hvars öron de skandalösa ljuden äfven hunnit, kallat sin son till sig och begärt en förklaring. Men kapten Dane vägrade helt och hället att ingå i detaljer. — KRavensbird har burit sig gement åt och erhållit sin förtjenta lön, sade han och detta var allt som lorden kunde få veta af honom. fverste Moncton gjorde ett besök på förmiddagen och intog luncheon på slottet. Jakten var färdig att gå ut nu och väntade endast på tidvattnet på qvällen. Lord Dane frågade vid hvad tid den kunde segla och öfversten svarade, att han trodde den kunna afgå klockan nio på aftoner. Han bad kapten Dane äta middag hos honom ombord kl. sju, och kaptenen lofvade att göra det. De båda vännerna gingo ut tillsammans efter måltiden, och lady Adelaide, som likgiltig stod vid salongsfönstret, såg dem vandra framåt. Kapten Dane visade sin vän de få punkterna af intresse i närheten. Han tog honom inom kapellets ruiner, visade honom trappstegen utför klippan litet längre bort med den lilla landningsplatsen nedanför, der Harry och hans bror brukade lägga sin båt. De gingo nu utför dessa trappsteg och fortsatte den smala vägen till byn, hufvudsakligen begagnad af kustsäga nåJag tror att mr