ULL uUO0n MI — i detta land en anmärkningsvärd lifaktighet samt inskjuta sin stigande betydelse i både minister och kamrar. Spanien har, som sagdt, erbjudit påfven en fristad i någon af dess provinser eller öar och med full besittningsrätt. Men äfven här stå bigotteriet och den andliga reaktionen på fallrepet. Spanien är moget för en stor och omfattande revolution, hvilken skall alldeles omstöpa förhållandena derstädes och befrämja äfven landets andliga reformation. I detta land söker emellertid den andliga reaktionen att i förening med bigotteriet på tronen utkämpa ett sista slag med tidens moderna ider. Så t. ex. läsa vi uti ett bref från Madrid: Marskalk Narvaez är icke någon halfmesyrernas man, ej heller är han någon reaktionär till hallten på samma sätt som ODonnell var liberal och Espartero progressist. Efter att hafva rensat armen genom redan kända medel, griper han sig an med att rensa nationen, genom att till ett annat klimat förflytta de hberalas chefer i hundradetal och tvinga dem att gå i landsflykt, som lyckats undgå polisen. Nu då det väsentligaste gjorts, då ingen annan demokrati återstår, än en armå utan ledare — timidum et mutabile vulgus —, inledes ett fälttåg mot den allmänna undervisningen i en kraftig stil, hvilken är mycket olik den som hrr de Palloux och Montalembert inledt i Frankrike. Detta är fullkomligt logiskt — efter handlingens män kommer turen till frihetsteoristerna. Den reform, som tillämpats på det Allmänna Undervisningsrådet, utestänger derifrån alla de medlemmar, som äro misstänkta för att icke tycka om den teokratiska reaktionen, och öfverantvardar den spanska ungdomens uppfostran till preaterskapet. Denna våldsamma impuls mot institutionerna från de gamla goda tiderna säges komma från högsta ort — högre än det ministeriela initiativet, emedan man verkligen tror sig kunna deri erkänna den kongl. biktfadrens anda och ingifvelser. Den här afsedda reformen antogs i en enskild konselj, vid hvilken drottningen presiderade. Konungen-gemålen var tillstädes, och ett stort antal trogna, orkebiskopen af Toledo, pater Claret, alla medlemmarne af kabinettet, några af den kongl. familjens förtrogna vänner, en romersk monsignore, en ättling af den hertigliga familjen af Parma och trenne neapolitanska nobili. Vid slutet af detta sammanträde antogs det dekret, som osverlemnar den allmänna undervisningen åt ett prosterskaps ledning och ösverinsccode som är bland alla bekant för sin intolerans. Antagligen skola dessa reaktionsåtgärder endast påskynda revolutionens ankomst. Hvad allt detta vill säga, då påfvedömet nu. står vid randen af sitt fall, är lätt att finna. Braket skall endast bli så mycket större. Från Österrike förljudes nu, att keisar Frans Josef alldeles icke varit utsatt för något mordförsök. Man tror, att den engelske kaptenen Palmer, som grep den föregifne attentatorn, endast hatt för afsigt att på detta sätt göra uppseende. Skräddaregesällen påstår bestämdt, att han ej har begått dådet. Det är nu bestämdt bevisadt, att pistolen redan före det ögonblick, då kejsaren utanför teatern steg upp i vagnen, låg på gatan och, säges det, på ett annat ställe, än der kapt. Palmer grep den föregifne ogerningsmannen. Skräddaregesällen, hvars namn säges vara Anton Pust, skall dessutom nu redan vara lössläppt. . Till Frankrikes minister har ingått ett vigtigt bref från Mexico, af hvilket bl. aframgår följande: Kejsar Maximilian är alldeles icke hugad för att afgå från sin tron. Kejsaren står fast vid att utföra, hvad han kallar sin mission. Den som sändebud ditreste sranske generalen Castelnau skall redan d. 15 Nov. lemna Mexico och derefter återvända hem öfver Newyork. Hans ankomst till Havre skulle kunna väntas omkring d. 12 Dec. och först efter hans inträffande skola de 25 i beredskap liggande transportångarne begifva sig på väg till Mexico, för att afhemta trupperna. Den vid Stilla Hafvet belägna hamnen Tampico skall ännu eröfras af mexicanarne. En militärexpedition hur redan begifvit sig på väg från Guadalajara, för att intaga nämnda stad. Då detta en gång skett, skola de af fransmännen ännu besatta provinserna Sonora och Cinaloa af dem utrymmas, emedan dessa distrikter tillhöra de länder, man vill öfverlemna åt Ortega, Juarez et consorter, såsom ett tvedrägtsäpple och tvisteämne med Förenta Staterna. Utanför Tampicos hamn skall, då densamma väl en gång intagits, en fransk skeppsdivision starionerag, för att kunna bättre öfvervaka de till Frankrike afträdda tullinkomsterna. Ä Sjelfva la France vederlägger den af oss i går ätergifna uppsatsen ur la Presse. Grefve Sartiges blir senator och återvänder ej mera som gesandt till Rom. Det är fråga om att rifva tästningsverken vid Bayonne, hvilka skulle skydda gränsen mot Spanien. Det har påståtts, att de nu i så hög unst stående fruntimmerschignonerna äro skapelsen af en bisarr nyck hos den parisiska fruntimmersverlden. Ett elakt förtal! Chignonen har sina föregångare — hos afrikanskorna. Du Chaillu berättar neml., att en del af dessa bär chignons, dock med den skiljnad att de ha dem på öfverläppen i st. f. i nacken. I England talas en hel del om den hyllning, för hvilken John Bright var föremål i Dublin. Särskilt omnämnes, att Brights tal vid tillfället bildat det omfångsrikaste telegram, som någonsin befordrats med underhafskabel, och med hvilken noggrannhet afsänd-J. ningen försiggick, kan man finna deraf, att depeschen oaktadt sin stora längd af 9 till 10,000 ord på föga mer än tre timmar expedierades från Dublin till London. — Det fin-JI And ländar dar talagrafaringan kangka skulla DN 9Å