7777 2— v. omordentliga sändebud, som påfven skickat till Frankrike, för att anbålla om hjelp, nemligen kardinal Reisach, skall hafva återvändt till Rom med iglada tidningar. Enligt dessa skall den franska ockupationsarmeen vid utsatt tid lemna Rom; men ett infall å italienarnes sida eller något utbrott af romarena sjelfva skulle leda till dess omedelbara återvändande. Kejsaren har kortligen lofvat fortsätta med sitt beskydd. Men hvilka inflytanden, som än må hafva gjort och göra sig gällande hos Napoleon III, kan man likväl icke tvifla om, att han skall till slut stå fast vid sina förbindelser. Septemberkonventionen är endast bindande i afseende på honom och den italienska regeringen. Påfven och hans undersåter stå lika mycket utom dess bestämmelser. I afseende på såväl suveränen som folket har endast non-interventionens breda princip blifvit stipulerad. Romarena och deras suverän skola lemnas ansigte mot ansigte med hvarandra, för att ernå en sådan ötverenskommelse, som ännu kan vara möjlig emellan dem. Kejsaren, säges det, uppmanar väl för bundrade gången päfven att vidtaga reformer i sin politiska styrelseförvaltning. Han gör ätven, tillägges det, sitt vidare understöd beroende af kloka och försonliga åtgärder å påtveregeringens sida, andra sidan äro romarena i sin komitås händer, hvilken återigen erhåller sina instruktioner från ledarne för den Nationala Italienska Associationen. De skola med säkerhet upprätthålla ordningen och undvika alla ytterligheter. De franska truppernas afgång skall ej leda till någon omedelbar kollision, ty ingen utmaning skall komma från folket, och de påfliga trupperna skola ej brådska med att taga till offensiven. Den i Viterbo inqvarterade påfliga Antibeslegionen har visat tecken till insubordination, och deserteringen förtunnar dess leder. Nedtryckt under tyngden af sin opopularitet, missbelåten öfver prestregeringens girighet och småaktighet, söker den vinna allmänhetens gunst genom att visa sympati för den nationala saken. Då den venetianska omröstningens resultat firades, smyckades hvarje hus i Viterbo med den italienska tricoloren. Monsignor Santucci, delegeraden, uppmanade legionens befälhafvare, ötverste DArgy, att återställa ordningen, Öfverstens svar löd, att han ej hade reda på något ordningens störande; han såg intet ondt i glädjeyttringen och hade ej fått i uppdrag att vara polis. Derpå for monsignoren till Rom och hördes ej mera af. Då franska garnisonen i Rom aftågar, skola Antibes-legionen i Viterbo och zouaverna i Velletri inkallas till hufvudstadens försvar. be civila eller rättare ecklesiastika myndigheterna skola tillsammans med militären lemna sina poster. Detta har alltid varit de påfliga legaternas och delegerades tappra sed under dylika omständigheter i de romerska områdena. Det var på det sättet som päfven åren 1831, 1848, 1859 och 1860 förlorade Legationerna, Markerna och Umbrien, utan svärdslag och utan att en enda droppe blod blifvit gjuten. De påfliga herrskarne skola draga sig tillbaka och Provinserna skola tillsätta sina egna municipalstyrelser. Den franske kejsaren förordar reform, och detta betyder i den romerska politiken endast sekularisering. Emot en så fredlig och ordningstull rörelse har påtven inga vapen, hvarken verldsliga eller andliga. Landet skall falla ifrån honom; det skall uttala sig för anslutning till Italien. Men då hans folk ropar på italienarne, kan påfven göra föga annorlunda, än följa dess exempel. Vi skulle ej bli öfverraskade, omåvi finge höra den italienske underhandlaren med romerska hofvet Zaveiro Vegezzi kallas till Rom långt förr än den förfärliga 11:te December, då franska trupperna skola ha lemnat Rom, randas. Kejsar Napoleons vänskap har liknat ett äpple trån Döda Hafvet, hvilket förvandlats till aska i påfvens mun. Han måste tröttna vid ett beskydd, som berötvat honom ?,-delar af hans område och begärt den återstäende sjerdedelen. Ylartyrskap är vackert, då någon tvingas dertill, men romarena äro beslutna, att h. helighet ej skall ljuta döden, förrän hans rätta timma slår. Ej heller kan något synnerligen godt följa af utvandring till ett annat land, ty för pärven såsom påfve är Italien lika säkert som något annat land; åt påfven såsom konung har hvarken biskop Dupanloup i Frankrike eller erkebiskop Manning i England eller prelaterna i Baltimore något konungadöme stt gifva. Drottningen af Spanien erbjuder visserligen en af sina egna provinser, det fordom mohriska Granada, och Spanien är äfven rikt på öar. Men det är osäkert, om Isabella sitter fastare på sin tron, än Pius IX, och vi ha i alla händelser en bättre mening om den gamle skröplige gubben, än att vi skulle tro, det han äfven i sin ytterligaste förtviflan skulle förena sina öden med Narvaevs och Gonzales Bravos, pater Claretes och den Blödande Nunnans. Vid österrikiska hofvet fick påfvens hjelpsökande sändebud det besked, att Österrike 2 ssetmilkede 222 2 Ah