Göteborgsposten – 6 november 1866, sida 1

— —25252424— — alla andra. Han har varit der länge; långt innan er herre kom hem och vände upp och ned på alltsammans genom att vilja ha henne för sig sjelf. — Hvad i all verlden menar ni? utropade Ravensbird. — Jag menar att det är kärlek emellan dessa två, mr Ravensbird. Är ni från förståndet efter ni stirrrr så? — Kan ni syfta på Herbert Dane? Sophie nickade i det hon bet af en trådända. — De älska hvarandra till galenskap, sade hon. — Men om så är, huru vågar hon då bedraga min herre med sina falska leenden? utropade Ravensbird och bleknade af förtrytelse. — Hon gör det med afsigt. var det lugna svaret. Just vid samma tid som er herre kom hem började mylady Dane att misstänka det de tyckte om hvarandra och talade derom. Min unga lady var sjuk intill döden af fruktan att hon skulle bli sänd bort eller att de på annat sätt skulle bli skiljda åt. Då kapten Dane kom med sina storartade anbud låtsade hon sålunda att emottaga hans kärlek tör att förblinda lady Dane; hon låtsar det ännu för att förblinda honom, emedan hon icke vill att sanningen skall bli känd för mr Herberts skull. Hvad beträffar, att hon skulle gifta sig med kaptenen, tror jag aldrig att den tiden kommer. Richard Ravensbird som stod stödd emot ett sidobord kände sig lik en som lyssnar till en ryslig komplott, någon elak konspiration. Hade Fieschis helvotesmaskin blifvit riktad mot hans hufvud, kunde han ej ha ryggat