Göteborgsposten – 5 november 1866, sida 1

nom än andras beröm; men demoiselle visste att så var och handlade derefter. — Jag gjorde mitt bästa, Sophie, duger det icke? — Duger. Det, måste duga. Om jag ber er gå tillbaka, så kanske ni kommer hit med gråa. Men tro aldrig att ni skall få köpa band mer för mig. — Ni sände mig, Sophie. — Och om jag det gjorde? Kunde jag tro att ni skulle vara dummare än en kamel? Gif mig min sylåda, monsieur. Den är på bordet der borta. Hvem var dender sjömannen ni talade med vid grinden? Ravensbird lemnade henne sylådan och kastade dervid sina skarpa ögon på henne. — Huru vet ni att jag talade med någon vid grinden, Sophie? — Jag stod vid tornfönstret i lady Adelaides rum; jag såg ut efter er och banden. Han tar sig god tid, sade jag för mig sjelf, Åsom står der och talar. Hvem var det? — En vän till kaptenen; en gentleman med hvilken han brukade umgås i Amerika. — Hvad talade han om? frågade Sophie som hade hela sin nations och sitt köns omättliga nyfikenhet. Ravensbird log. Han besvarade vanligen hennes frågor med samma slags nedlåtande nöje som man svarar ett täckt barn. (Forts.)