ningar. i (Insändt.) Om arbotarebostädor. Insändaren får på förhand yttra, att han anser byggandet af arbetarebostäder på allmän bekostnad nödvändigt, dels emedan det icke finnes i Göteborg ett tillräckligt antal bostäder för den arbetaude klassen, dels ock emedan räntan å penningar nu är för hög till att den enskilde kan finna uträkning vid att bygga sådana bostäder. Deremot kan insändaren i allmänhet icke gilla de öfriga skäl, som anförts för arbetarebostådors uppförande; isynnerhot betviflar han, att arbetarens sedliga och ekonomiska tillständ ensamt deriqenom skall förbättras, eller de usla bostäderna derigenom försvinna. J skrymtare, heter det i Math. 23: 25, J skrymtare, som gören dryckeskärilet och fatet rent utvärtes, men invärtes äro de sulla af rof och orättfärdigbet; du blinde sävise, gör först rent det inre af dryckeskärilet och fatet, på det att ock deras yttre må rent vardak. Så tro vi ock, att ett rent hjerta verkar rena seder, och förvandlar den förut osnygga bostaden till ett trefligt hem. Ins har för ett par år sedan gått omkring i större delen af Hagorna ur hus i hus, för att lära känna do fattiges religiösa tillstånd, och han fann nästan öfverallt. att lasterna och de usla bostäderna voro hvarandras följeslagare. Man har klagat öfver obilliga husvärdar, och gifvit dem skuld, att arbetaren bor så illa, under det de draga oskäliga hyror. Det bevisar dock en stor oerfarenhet, då man menar, att smålägenheter å 1 rum med kök äro mera inbringande än större lägenheter. Det vanligaste priset på ett rum med kök i Haga är 10 rdr i månaden, alltså erhålles för 2 sådana lägenheter årligen 240 rdr; men om man i stället inreder det ena köket till ett rum, så att af dessa smålägenheter blir en större lägenhet af 3 rum med kök, så erbälles 300 rdr i årlig hyra, stundom något mer. Härrill kommer, att många bland den arbetande klassen äro sådana, att de tillfoga husegaren skada, icke allenast genom boningslägenhetens förderfvande, utan äfven genom uraktlåten betalning af byran. Och det är sällan genom brist på arbetsförtjenst,som de blifva urstånd att göra rätt för sig, utan tillfölje af dryckenskapslasten. Vidare får ins. upplysa, att enl. honom meddelad underrättelse, det icke är husvärden, som uthyrer ett rum åt flere familjer, utan det är vanligen hyresgåsten, som hos sig, ofta utan husegarens vetskap, inhyser flera personer, och detta icke blott för att få hjelp till hyran, utan ock af ren barmhertighet, emedan det är så ondt om smålägenbeter, att tusentals personer skulle få logera å öppen gata, om de icke finge bo inhyses hos audra. Arbetarne bo härigenom visserligen icke trefligt, men de fleste af dem hafva också från barndomen icke varit vana att bo bättre. Man behöfver blow erinra sig, att uti våra flesta bondstugor tjenar ett och samma rum till bostad åt dade husbondefolk, drängar, pigor och en ofta stor barnskara, hvartill flerestädes kommer en bur för befjädrade tvåbeningar uti ena hörnet af honingsrummet; en spis, som icke gifver ifrån sig värme längre tid än der eldas, är oftast den enda eldstaden. I de nordliga landskapen brukar man ännu ganska allmänt att vintertiden bebo en dertill särskildt gjord afskrankning uti sähuset. Flere bondstugor i Marks härad al Westergotland äro ännu så inrättado, att stugans å ömse sidor sluttande yttertak tillika tjenar till tak i boningsrummet och stugans enda fönster sitter uti taket. Torpare och backstugusittare bo naturligtvis sämre än bönderna, och flertalet af dem, som söka arbete i de större städerna, höra icke till bondklassen, utan till de lörre. Härmed vill dock ins. icke hafva sagt, att intet bör göras till förbättring a! arbetsklassens belägenhet; men det kraftigaste medlet dertill torde böra sökas hog arbetaren sjelf. Man bör blott underlätta hans sträfvan efter sjelsbeständ och bergning, samt icke låta en missledd filantropi afhålla sig ifrån att vidtaga kraftiga åtgärder mot alla drinkare. Att sådant i de flesta fall har en god verkan, bevisar erfarenheten. En supare, som förstörde nästan allt hvad han förtjente och var svår mot sin hustru, blef intagen på fattigbaracken och tillhållen att arbeta der; han ledsnade dock snart vid detta tvång och ins. utverkade hang frihet med vilkor, att skaffa honom arbete, men lemna hans aflöning till hustrun. Detta skedde, och allt gick bra under 3 veckors tid, hvarefter han fick arbete på annat ställe, men då nu icke hustrun mer fick uppbära bans aflöning, så förstörde han den såsom förut genom dryckenskap. Att deremot de arbetare, som taga vara på styfrarne, kunna bringa sig upp till sjelfbestånd, det bevisas bland annat deraf, att i den s. k. Albostaden och på Landalabergen hafva under några få år 60 a 70 hus å hvardera stället blifvit uppbyggda till största delen af arbetare. Om nu flere arbetareboståder genom bidrag af allmänna medel skulle uppföras, så vore naturligtvis meningen, att för den öfverklagade nödens afhjelpande der inhysa sådane stackare, som nu bo uselt; men det är nästan utan undantag drinkare med deras familjer. Det kommer dock an på, om icke dessa likaväl heldre skulle använda sin arbetsförtjenst till bränvin, än att dermed betala hyran, helst som de icke beköfde frukta för att sakna tak öfver hufvudet, öfven om hyran icke betalades; ty om stadens myndigheter afhyste dem från de staden tillhöriga arbetarobostäderna, så måste man gifva dem fritt logis på fattigförsörjningen. Ins. anser derföre, att ett boag, som får sig fria tomiplatser upplåtna, bäst kunde komma ut med att bygga arbetarebostäder. Men dertill borde icke upplåtas sådana platser som Möllerska plantaget, hvilket blir en ganska eftersökt byggnadsplats framdeles, då, efter en hamngatas sträckande utmed elfven, en liflig rörelse genom handel och sjöa