kojor och fiskarhyddor, äldre än landtställena, äldre till-ochmed än sjelfva byn. Man bör anmärka att alla dessa hus ligga med framsidan åt sjön; landsvägen passerar omedelbarligen framför dem och gröna kullar samt här och der gräsbeväxt slättland ligger emellan landsvägen och klipporna. Öfver allt det öfriga reser sig, ännu mera mot öster och omkring en mil från byn, Dane Castles torn. Slottet är en lång men icke hög byggnad, af röd sten, hvilken blifvit nästan svart af ålder. Ett torn ligger vid hvardera ändan, liksom ett fyrkantigt torn beherrskar den stora porten i midten. Från detta senare torn svajar alltid en flagga, då slottets herre, lord Dane, befinner sig der. Likt de öfriga byggnaderna i grannskapet vetter slottet mot sjön; en smal gräsmatta ligger emellan porten och landsvägen. Utanför vägen, hvilken hvarken är begränsad af någon stenmur eller häck, sträcker sig den gräsbeväxta slätten utan minsta ojemnhet ända bort till branterna mot hafvet. Slätten är bred här, nära en fjerdedels engelsk mil mellan slottet och klipporna. Midtemot slottets yttersta ända och mycket nära branternas brädd, ligga ruiner af en byggnad som i munkarnes dagar var ett kanell. Dess murar stå ännu, och dess fönsteröppningar, från hvilka glaset för längesedan försvunnit, äro rundtomkring skyddade af lummig murgröna som gifver en mörk skugga. I Lorderna af Dane bruka understundom låta klippa denna murgröna, men den blir snart åter en oredig sammantrasslad massa. Spår af altaret och af de en gång med inskrifter försedda grafstenarne kunna ännu ses inom kapel