Göteborgsposten – 31 oktober 1866, sida 1

infor hyilket den ingåtts, förrän en skandinavisk-nordtysk allians kan inledas. Vi återkomma snart till detta ärende, som lifligt sysselsätter både norska och danska pressen samt äfven mer och mer väcker det ötriga Europas uppmärksamhet. Dock torde det törtjena framhållas, att sådana svenska tidningar som vår kollega på platsen och Dagens Nyheter t. ex, sedan åtminstone den förra i åratal talat till förmån för alliansen med Nordtyskland framför ett skandinaviskt förbund och många gånger framhållit vigten derat gentemot just Ryssland, nu på det ifrigaste ropa emot en dyllk allians, emedan den skulle kunna leda till ett Skandinavien. Det är för Ryssland man nu varnar, utan att akta på alt man förut helt klokt resonnerat som så, att vi med Nordtyskland skulle kunna möta Ryssland. Det är Skandinavien man ej vill veta af, och för denna buses skull, är man tillochmed hugad alt som Petrus förueka sig sjelf och det man sagt. En allians mellan Skandinavien och Nordtyskland hvilar på vilkoret af ett enigt Norden och ett fritt Tyskland, allieradt med Vestern — kan allt detta vinnas, skulle det då vara klokt att kasta bort det? Pensionsinrättningen i Göteborg, Vid det i går hållna sammanträde med delegarne i härvarande pensionsinrättning valdes till direktör ,för nästföljande fyra år fabrikören J. A. Boman, till direktörssuppleant för åren 1867 och 1868 nederlagskontrolloren C. F. Dahlander samt till revisorer för år 1866 bemälde hr Dahlander och bankkassören H. A. Frick Räntenedsättning. Göteborgs enskilda bank samt Skandinaviska kreditaktiebolaget ha från i dag med en half procent nedsatt utlåningsräntan samt diskontot å vexlar. Tredje årsväxtberättelsen för Göteborgs och Bohus län, atguven af landebötdinge-embetet d. 27 innev. månad, är at toljande lydelse: Efter att väderleken intill medlet af Augusti mäaad varit för ärsväxtens utveckling den mest gynnsumma, inträdde vid denna tid en mera öfvervägaude regnig väderlek, som med ganska sa uppehåll fortfor ull inemot slutet af September. Med undantag af nöstsädet samt hö och fösta klöfverskörden, hvaraf ubergnang förut kunnat ega rum, har alltså den olr ga ärsvåxten i mera eler mindre grad varit utsatt sor de menliga verkningaine af flera veckors nästan vafbrutna regn, till följa hvaraf dels en stor del af den a rot varande säden nedslagits till marken och mycket skadats, dels ätven den säd, som vid regaperiodens början redan var aftagen eller under densamma måst almejas, tagit skada i skylarne elier utslavits och till icke ringa qvantitet sorspillts å marken. Af den långvariga vätan har ocksa potatisen så lidit, att densamma nästan allmänt, och der den icke gynnats af högt oca torrt läge, blitvit angripen af ruta. Den jemna och vackra väderlek, som alltsedan slutet af förra månaden varit radande, har emellertid vorttagit många af de farhågor landtmannen hyste så väl för skörden, som för möjligheten att kuuna veså de af regnet genomdränkta trädesfälten, och är numera årets äring inbergad samt böstsadden älven verkställd. Denna senare har visserligen skett sent och till en stor del i mindre väl beredd joro, men dock under för den nysadda säden i olrigt gynnsamma våderlekslorhallauden. A de få stalicn, der hostsadden meahunuwits fore regutiden, har brådden ett lsosvande utseende. I anseende till den försenade inbergningen samt höstarbetenas paskyndande, har uttröskuing blott vill mindre del kunnat meuhinnas. Uppgä terua om afknstuingen kunna alltså icke blitva så vlllörbilga, som ouskligt vore; och da utfallet al skorden är i onka delar al länet mycket ulika, är det älven svårt at uppgilva nagot medelresultat tor bela länet. På urund at inkomne uppgister, torde afkastumngen ölver hutvud dock kunna beräknas som s0 Jer: Höstsädet af rag och hvete har blisvit i allmänhet väl inbergadt vch alkastar 8:de ä lo:de koruet, eller öfver forhalla det i medelmattiga år. Vå sädet af rag och hvete. Odlas ringa. Afkastningen torde kunna anslas under medelmattan. D:o af korn, blandsad och hufre. Ehuru detta säde i allmänhet mycket skauats al lörenämnde regunga väderlek, torde det duck, enär dot Varit särdeles nodigt, komma att lemna en alkastving, som till qvantiteten kan antagas utfalla med 6:e å 7:ue kornet, eller nära menelmättan, men bet1räffande qvaliteten, blir den i allmanhet af mivdre strid och vigrig beskaffenhet. Trindsädet af ärter, bönor och vicker. I följd af den skada, som detta säde lidit af den regniga våderleken, kan afkastningen icke uppskattas till högre au b:te a 6:to kornet, eller under hvad i medelmättiga ar erhålles; och gäller, i afseende å qvaliteten, samma anmärkning, som härförut, rörande öfriga vårsädet, blifvit gjord. Potatisen. I allmänhet af röta angripen, lemnar den en afkastning långt under medelmåttan, eller blott 3:dje å 5:te kornet, på många ställen missväxt. Ofrige rotfrukter, rofvor, kål och morötter, som dock mindre odlas, lemna i allmänhet god afkastning. Lin lemnar afkastning under medelmåttan. Höskörden bar utsallit mycket rik, likaså första skörden å de artificiella ängarne; och kan man derföre antaga, att om ock vårsädeshalmen i allmänhet är dålig och till en del äfven otjenlig till utfodring, sodertiligången det oaktadt blifver under vintern tillräcklig. Härvid bör dock anmärkas, att detta omdöme icke har tillämplighet på de trakter eller hemmansdelar, hvarest ingen äng finnes eller föga foderväxter odlas och der för kreaturens utfodring hufvudsakligen användes vårsädeshalm. Från Töreboda skrifves d. 29 d:s till Red.: En tillstymmelse till stor olycka egde rum en dag i förl. vecka, men faran törekoms genom en äldre persons tillgörande. Se här i Örthet förloppet: