Jag frägar om sädane förolämpningar rimligtvis må kunna anses asplanade med böter till ett belopp af 25 Rdr eller om icke sådane yttranden äro både missfirmliga och ärekränkande samt följaktligen förtjenat en långt allvarsammare näpst, än den hvartill Radstufvu-Rätten fällt Beckman, i hvilket hänseende Jag jemväl per anologiam fäster uppmärksamheten vid stadgandet i 16 kap. 11 som för smädliga yttranden till och med utom Rätten stadgar ända till 200 Rärs böter. En ytterligare anmärkning mot Rådstufvu-Rättens utslag kan jag slutligen icke unaertrycka, eller att jag blifvit fälld till 5 daler silfvermynts böter för det Jag i mina skrifter skall inblandat hvad till saken i icke hörer, då deremot Beckman, hvars skrifter öfverflöda af episoder och betraktelser, hvilka vittna om allt annat än redig uppfattning af tvistefragorna och till hufvudsakligaste del bestå af ovett, likväl undsluppit ett sådant ansvar. Efter denna korta framställning af det rent juridiska förhållandet i denna af Beckman entamerade brottmalssak kunde jag visserligen finna mig föranledd eller frestad att inför Kongl. Hol-Rätten uppdraga en tafla af sjellva atalets inre beskaffenhet och motiverna för min vederparts oullbörliga och skamliga handlingosätt emot mig. Jag ätnojer mig likväl i detta hänseende med en hänvisning till de vidlyftiga protokoller, hvaraf Kongl. Hos-Ratten lärer inhemta, bland annat, att Beckman tilltalat ensvmt mig sasom syssloman 1 förre Prestmannen Akerlunds konkurs, för sadane handlingar, hvari den andre sysslomannen Stadsmäklaren af Sandeberg vavit fullkomligt lika delaktig som jag, äfvensom att vi affordrat och fått al Beckman, dasom s. d. förmyndare för cesstonanten Åkerlund, god villigt emottaga Konkursmassan tillhöriga handlingar och värdepapper, hvilkas förskingring, eller obeböriga användande af formyndaren, vi voro pligtiga att förekomma, synnerligast som vi kände, hvad i detta ransakningsmål jemvål är visadt, att Beckman för Konkursmassor, uv hvilka han varit Kurator, lOrskingrar medel; att 1 öfrigt vi påyrkar en ordentlig och nojaktig förmyndare-redogörelse och slutligen, da denna icke erhölls, ansågo oss skyldiga att reservationsvis bevaka Åkerlunas konkursmassas rätt hos Beckman med uttryckligt medgitvanue af afdrag och liqvid för hvad Beck-man kunde styrka sig hafva utbetalt för konkurs-massan, eller hvad annorledes honom lagligen kun-de tillkommab, och att det är en sådan bevakuing i Beckmans konkurs som bade jag och af Sandberg med ed fästat, ehuru endast jag blifvit åtalad såsom menedare! Enar det olverklagade Utslaget bland annat innehåller att jag varit i besittming af handlingar, hvarmed kunde styrkas riktigheten af några bland de fordringar i afseende hvara berörde vadeta-lan fuliföljdes och hvilka i esterbevakningen jemväl tinnas inbegripnar; äfvensom att jag sådant oaktadt rvidtagit atgärder att samma poster utsöka och dem -med ed sästadt), bör jag will sist i sak fästa Kongl. Hof-Rättens uppmärksamhet på följande förhållanden, som uti ransakunngshandlingarna vinna begstyrkande, nemligen: att de promemorier och noter som Beckman lemnat, bland andra Akerlunds Massas handlingar, dena 14 Augusti väl kunde kompletterade och ordnade jena som verificationer för Beckman vid redovisning som förmyndare, men deremot icke for oss, såsom sysslomän, användas i redovisning för borgenärerna, med mindre de atioljues af en Beckmans räkning; att vi icke vidtagit åtgärder till utsökning i annan syftning, än till vinnande af utredning och redovisningj att tydligt är det en förmyndareredogörelse icke ar anses lagligen syllgjord, äfven om alla verificationerne aflemnas till vederbörande — nej, dessa verifleaioner måste jemväl åtföljas af ou räkning; att till bljd af denna uppfattning om Beckmans skyldighet alt i räkning upptaga myndlingens atfärsförballanden, vi icke — oansedt Beckmans hotelser — kunnat frånträda detta vårt lagligen grundade påstaende, som icke kan få den ringaste skymt af brottslighet; att elutligen Beckman icke förr, än inför Kompromissen kunnat förmås aw redogöra och ingifva räkningar om myndlingens aflarsforhallanden, så att efter många estergister å vår sida med afseende på verificeringen dessa kunde: till Kompromissens Relation och Dom eammanföras. De åtgärder jag och min medsyssloman vidtagit och för hvilka jag ensam blilvit tilltalad, hafva skett i god tro och utan någon brottslig afsigt. Afbandlingarne bestyrka detta, fullkomligt, och då jag således nu emot Beckman fullföljer mina ansvarspåstaonden undviker jag helt och hållet att träda i hans fotspår af harmfulla utgjutelser och förolämpningar. Jeg begär endast den upprättelse, hvartill lagen uti här ofvan åberopade rum, med hvarandra jemförde, berättigar mig och den jag är öfvertygad Kongl Hos-Rätten ej heller vägrar mig att atnjuta, yrkande Jag slutligen att jemlikt 14 i Strafflageus ofta berörde Kapitel Beckman må dömas skyldig att erlägen kostnaden för tryckning i allmän Tidning af den Dom hvarigenom jag upprättelse vunnit, Stockholm den 16 Oktober 1866. L. O. SMITH. Lika lydande med den af Grossbandlanden L. O. Smith innevarande dag till Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hof-Rätt ingifna besvärsskrift; betygar Stockholm den 17 Oktober 1866. Ex officio KNUT ALMGREN, t. s. Hof-Rätts-Fiskal. Å(Jnsändt. )