Göteborgsposten – 30 oktober 1866, sida 2

— —— (Insändt.) Det omnämndes för någon tid sedan i enna twvidning att en rättegång pågick via stockholms rådhusrätt mellan grosshandl. L. ). Smith och v. häradsh. 0. A. Beckman, vilken sistnämnde instamt den förre tor beträgligt törfarande vid en konkursbevakning, varemot hr Smith instämt Beckman för äreöriga beskyllningar m. m. Sedan dom nu falit i detta mål, har hr Smith begärt plats i idningen för nedanstående handlingar: Utdrag af protokollet, hållet hos Siockholms Radstufvuräti den 2 Oetober 1866. S. D. Vid npprop efter klockan tolf på dagen iti det från den 18 sistlidne September uppskjutna nålet emellan vice häradshöfdingen Olo! Alfred Becknan å ena och grosshandlanden Lars Olsson Smith Lv andra sidan, hvar emot annan kärande och ovaande augående ansvar för bedragligt försarand med nera, tillstädeskom endast Smiths i målet begagnade ombud förre stadskassoren Lars Isaksson, hvarelter afkunnades foljaude förut beslutade Utslag: Beträffande först vice häradshöfdingen Beckmans ustämda pastaende om avsvar a grosshandlanden Smith för det han skall, dels emot Beckman bedrä.igen sorsarit samedelst, att Smith fordrat den gald, han vetat gulden vara, dels ock aflagt falsk borgenärsed, så, churu upplyst är att, innan utaf Smivh och hans medsyssloman i s. d. prestmannen Åkerlunds konkurs såväl vadetalan fullsoljdes i Kongl. Svea Hofratt emot Långhundra häradsrätts i samma konkurs den 29 April 1865 gifna dom i alseende å den fordran, bvilken derigenom blifvit med anledning af Beckmans gjorda bevakning för honom fastställd, som alven efterbevakning uti Beckmans vid denna Radstufvurätt forehafda konkursmal verkställdes utaf åtskilliga fordringsposter, äfvensom förrän i afseende a summa eftorbevakning och uppa Beckmans yrkande, borgenärs-ed utaf Sm th jemte af Sandeberg aflades, Smith varit i besittning af bandlingar, hvarmed kunde styrkas riktigheten af några bland de fordringar i atscende hvara berörde vadetalan fullföljdes och hvilka i esterbevakningen jemväl finnas inbegripne; likväl och alluenstund uti ej mindre vadeinlagan vill Kyl, Hofrätten, än äfven elterbevakningsskrilten medgifvite Beckman afdrag för de genfordringar, han kunde visa sig oga hos bemälde Åkerlund, för hvilken Beckman vurit till förmyndare förordnad, samt dessutom i en al Smith jewte al Sandeberg till Radstufvuratten, före borgenars-eden afläggande, ingifven skrift uttryckligen ullkännagifvits att de i egenskap af sysslomän i Akerlunds konkurs, med sin i Beckmans konkurs gjorda bevakning endast afsett att vinna qvitteringsrätt och redovisning för de i samma bevakning angifne poster och det mera som kunde finnas icke vara för Akerlund redovisadt, äfvensom att det stode Beckman fritt att med handlingar redovisa för sin sormyndarebesattning och sämedelst undgå betala större eller mindre del, samt ostridigt är att först genom den under förevarande rättegång hållna kompromiss, som i följd al vederbörandes uppdrag utredt och afdömt Akerlunds och Beckmans konkursmassors ömsesidiga fordringar, Beckmans affärsförhållande till Åkerlund och dennes borgenärer är vordet närmare bestämdt vid hvilken kompromiss dels Beckman lemnats tillsalle att fullständiga flera af honom åberopade verifikationer, dels äfven det oaktadt, åtskilliga till en ganska betydande rättelser vidtagits i afseende a saväl debetsom creditposter i den räkniog, Beckman öfver sin förmyndaretörvaltning för Akerlund afgifvit och på grund af hvilken räkning hans bevakade fordran blifvit genom Häradsrättens konkursdom fasistalld; fördenskull och som vid ofvanberörda forhallande, grosshandl. Smith icke kan anses hafva mot bättre vetande afgifvit falsk utsago och deusamma med borgenärsed bekräftat och ej eller bevisligen på något sätt emot Beckman bedrägeligen försarit; alltså varda Beckmans emot Smith så i ena som i andra afseendet frumställda ansvarspåstående ogilladt, till följd hvaraf någon ersättning för liden skada ej eller kay Beckman tilläggas. Hvad derefter angår Grosshandlanden Smiths yrkande om ansvar a vice häradshöfdingen Beckman för det denue genom sina ofvanberörda angifvelser af arghet velat pådikta Smith bestämdt brott, äfvensom i öfrigt hos Kongl. Svea Hofrätt och Rådstufvurätten, både uti ingifne skrifter och muntligen gjort Smith Åreröriga beskyllningar; så hvad folst angår Smiths emot Beckman framställde ansvarspåståenden, för det denne skulle såväl uti till andra domstolar, i der parterna emellan anhängige rättegångar, ingifne skrifter, som muntligen inför samma domstolar gjort Smith äreröriga beskyllningar, finner Rådstufvurätten, emot stadgandet i 14 Kap. 7 8 Rat cgångsbalken, sig icke kunna Smiths talan härom till pröfning upptaga; och emedan beträffande Smiths i öfrigt emot Beckman förde ansvarstalan. utv dt blifvit att Smith ehuru han, enligt hvad här ofvan förmäles, innehaft verifikationer till en del å de sordringsposter, som rört Beckmans förvaltning af förmynderskapet för Åkerlund, vidtagit åtgärder att samma poster utsöka och dem med ed fästat; ty och fastän Smith icke annorledes än på god tro salunda förfarit, finner Rådstufvurätten Beckman dock icke kunna anses hafva saknat skäl till berörde åtal; iföljd hvaraf och då Beckman icke är emot sitt bestridande ölvertygad att hafva till andra personer om Saith fällt missfirmliga eller äreröriga yttranden vidare än Beckman sjelf medgifvit, eller att han för andra personer i Smiths frånvaro upprepat de yttranden, Beckman i sina till andra domstolar ingifna skrifter begagnat, men Rådstufvurätten enligt hvad berördt är ansett sig icke tillkomma att pröfva straffbarheten af sistnämnde yttranden, samt det Beckman på omförmälda sätt utom Rätten om Smith talat icke bör för Beckman medföra särskildt ansvar; Rådstnsvurätten pröfvar skäligt Smiths emot Beckman förda talan i allo ogillad, Vidare och då både Beckman och Smith uti sina