Göteborgsposten – 29 oktober 1866, sida 2

yttranderatten ater intrader 1 Frankrike, men så vill ej Åsystemet. Antalet at polska flyktingar i Paris är nu så stort, att fem dagar gå åt för utbetalning at det understöd, regeringen gifver dem. I de franska fruntimmersskolorna undervisas nu i handteringen af symaskiner. En storartad hästutställning skall ega rum d. 6, 7, 8 och 9:de November i stuteriet -du Pin i Normandiet, der en komite under general Fleurys presidium skall sammanträda, för att inköpa de till statens årliga remonter nödiga engelsk-normandiska hästar. Här komma att utställas ej mindre än 350 hingstar. I Preussen ha 24 deputerade atf framstegspartiet och venstra centern offentliggjort en förklaring, hvari de säga sig, oaktadt den tacksamhet de hysa för regeringens skickligt förda utrikespolitik, likväl icke kunna gifva regeringen sitt förtroende, emedan hennes inre politik sätter harmonien mellan regeringen och folkrepresentationen i fara samt försvårar de äldre och nyare landsdelarnes sammanslutning med, såväl som det öfriga Tysklands anslutning till Preussen. Förklaringen slutar med orden: Dock äro vi fast beslutna, att ej låta oppositionen ingripa på den godkända tyska politikens område. senare Post. Konungen at Sachsen, som nu återkommit till sitt land med familj, har utfärdat en proklamation, hvari han tackar landet för dess trohet och lofvar att läka landets sår samt visa samma trohet mot det nya förbundet som mot det gamla. Han skall göra allt hvad på honom ankommer, för att det nya förbundet må kunna bli så välsignelserikt som möjligt både för Sachsen och Tyskland. Bismarcks organ säger, att förhållandet mellan Preussen och Holland ej upphört att vara det mest tillfredsställande, och att man från ingendera sidan har något störande att befara. Man har i detta afseende isynnerhet hänvisat på Limburgs ställning till det hittillsvarande tyska förbundet, hvars lösning länge ifrigt önskats af holländska regeringen. Vi äro af den oförgripliga mening, att, sedan tyska förbundet upphört att faktiskt existera, äfven de band lösts, som under en korts tid af dess tillvaro fängslade det vid andra stater eller statsdelar. Till bIndep. belge skrifves från Paris, att man der talar om en preussisk allians i afseende på den orientaliska frågan. Detta skulle medföra som nödvändig följd ett närmande mellan Frankrike och Österrike. Detta senare var i början ej enigt med Frankrike, då frågan om Donaufurstendömena åter uppstod, men det synes på senare tiden gå hand i hand med Frankrike å detta område. — Denna uppgift synes öfverensstämma med hvad Times berlinerkorresp. förut antydt. Bismarcks tidn. har visserligen sökt vederlägga dennes påstående, men saken har väckt sådant uppseende öfver hela Tyskland, att den torde ej vara utan sin grund. Folkomröstningen i Venetien har visat nästan absolut enhet för intörlifning med Italien. I sjelfva Venedig har huset Habsburg endast fått 7 röster: 36,500 personer röstade neml. med ja för Venetien, deremot svarade sju med nej. Då konungen i sin praktfulla gondol håller sitt intåg i Venedig, skall han beledsagas af prefekten och hans embetsmän, kommunalrådet och adeln i deras gondoler, och man täflar i prakt och glans. Af dessa gondoler skall det finnas minst 200, hvilket måste förete en obeskriflig anblick. Inom Frankrikes finansminister kommer t. v. ingen förändring att ega rum. Berättelserna från departementerna förmäla om en viss oro, som bemäktigat sig sinnena. Isynnerhet i städerna tilltaga de liberala strätvandena, och sjelfva de deputerade, som äro regeringens anhängare, inberätta att de af de inflytelserikaste af sina valmän få höra saker, som väcka deras förundran. Af trycket har nyligen utkommit ett verk på sanscrit med den något krångliga och lyck ligtvis sällsynta titeln: Sankhyasästräåbhyupagatanirisvaravådopapådanam. Den i Polens hufvudstad utkommande, af ryska myndigheter inspirerade tidn. Dniewnik Varszawski påstår, att öfverpolismästaren i Warschau upptäckt spår till en sammansvärjning, hvilken afser att åter utföra samma blodiga scener som år 1863. ve Från Finland, — I. D. fordrar att ständerna, alldensind da ära an skatfeheviliande ankforitef