Göteborgsposten – 29 oktober 1866, sida 1

Vändande sig derefter mot en af soldaterna, yttrade han: — Kamrat, gif mig något att dricka. Soldaten höll sin fältflaska till hans mun och banditen drack det vatten som räcktes honom af en man, med hvilken han nyss vexlat bösskott. Han bad derefter att man skulle binda hans händer så att han fick dem liggande öfver bröstet i stället för under ryggen. Man gjorde som han begärde och Gamba gaf derefter tecken till uppbrott, sade farväl åt Mateo, som ej svarade honom, och gick derefter skyndsamt nedåt staden. — Det förflöt nära tio minuter innan Mateo öppnade sin mun. Fortunato såg med ängsliga blickar än på sin mor, än på sin far, som stod och betraktade sonen med ett uttryck at dämpad harm. — Du börjar bra, sade slutligen Mateo med en stämma, som väl var lugn men dock förfärlig för hvar och en som kände mannen. — Fader! ropade barnet med tårar i ögonen och närmade sig för att kasta sig på knä. Men Mateo ropade: — Bort ifrån mig! Och barnet blef stående orörligt och snyftande några steg från sin far. Giuseppa närmade sig. Hon hade fått ögon på urkedjan omkring Fortunatos hals.