Göteborgsposten – 29 oktober 1866, sida 1

Gamba så mycket att man må vara nådig mot Gianetto! Mateo hade spänrt hanen på sin bössa och lagt den till kinden. Han sade nu: — Gud förlåte dig och vare din själ nädig! Barnet gjorde en förtviflad ansträngning för att resa sig och omfamna sin fars knan, men han kou ej så långt; Mateo gaf eld och Fortunato föll död till jorden. Utan att kasta en blick på liket, vände Mateo sig om och gick tiltbaka mot huset för att hemta en spade att uppkasta en graf med. Han hade ej kommit långt då han mötte Giuseppa, som kom springande emot honom med rädslan målad i sitt ansigte; hon hade hört skottet. — Hvad har händt? ropade hon. — Rättvisa. — Hvar är han? — I dalen derborta. Jag skall begrafva honom. Han dog som en kristen; jag skall låta läsa en messa för hans själ. Sänd bud till min måg Tiodoro Bianchi, att han skall komma och bo hos oss. SLUT.