Göteborgsposten – 29 oktober 1866, sida 1

— Hvem har gifvit dig detta ur? frågade hon i sträng ton. — Gamba. Falcone ryckte uret ifrån honom och kastade det mot en sten så att det sprang i tusen stycken. l — Hustru, sade han, är detta mitt barn? En djup rodnad spred sig öfver Giuseppas bruna kinder. — Hvad säger du, Mateo? Vet du ej till hvem du talar? I — Godt! Detta barn är den förste af sin slägt som varit en förrädare. I Fortunatos snyftningar blefvo allt häftiI gare och Falcone höll sina skarpa lodjursögon oafvändt häftade på honom, Slutligen stötte han kolfven af sin bössa hårdt mot jorden, kastade den öfver skuldran, vinkade åt Fortunato och gick bort emot skogssnåret. Barnet följde I honom. I Giuseppa sprang efter Mateo och grep honom i armen. — Det är din son, sade hon med bäfvande stämma och fästade sina stora svarta ögon på sin mans, liksom för att i dem läsa hvad som I föregick i hans själ. — Släpp mig, sade Mateo, jag är hans far. Giuseppa omfamnade sin son och kysste honom samt gick derefter gråtande tillbaka till