Göteborgsposten – 27 oktober 1866, sida 1

Varen på er vakt, I giftasvuxna Hernösands-mamseller! Under den braskande grefvetiteln döljer sig antagligen en spektaklande sillstrypare, som önskar med era konterfejer pryda sitt 75-ores album. Den 24 Oktober är passerad! De visa och de tåvitska jungfrurna ha säkerligen här och der bytt plats med hvarandra. En dylik, fävitsk jungfru gaf en gång följande naivt-oförskämda svar. Hon hade kommit i tjenst hos en enkling, hvars hushåll förestods at ett äldre fruntimmer. Samma dag hon flyttat i tjensten, erhöll hon at husbonden ett uppdrag, hvilket hon borde ha uträttat, tills han på aftonen hemkom. Den tjenande systern glömde emellertid bort hela affären, så att vår enkling, då han såg att hans befallning ej ätlydts, fann sig föranlåten att uppdraga åt husmamsellen att derföre tillhålla den försumliga. Min vän, började denna helt mildt och beskedligt, här i huset äro vi vana att noga lägga vår husbondes befallningar på minnet, ja, då han städse behandlar oss med godhet, finna vi ett nöje i att söka gissa hans önskningar, men tramför allt, så tort han yttrat sin vilja, skynda vi genast att uppfylla den, derföre — — — De våa ett fasligt sjelfsväld han har sått, atbröt hvasst den förnärmade tjensteanden. Jo, jo men, sådana kunna de vara!