Göteborgsposten – 26 oktober 1866, sida 3

(Insandt) C. J. L. Almqvist. Ur Sveas bröst mang pressad suck sig göt, Hon sörjde bittert en af sina skalder. Han var ej död, men blindfödd Höder sköt Uti hans hjerta fridens ljuse Balder. Och Nordens bygd, som med sitt starka band Hans hjerta fast vid sina fjällar knutit, Han mäste lemna, att i annat land Försona, hvad mot Sveriges lag han brutit. Han var för stor, att uti glömskaus haf Liksom en skugga sjunka ned med dagen. Men döden sonar: Svea vid hans graf Nu minnes åter de försvunna dragen. Hon sörjer åter gin försvunne son; Men fäller moderstårar nu vid gristen. Men ack, din plats vid Nordens sångarthron Ej lätt kan fyllas genom tidens skiften. A...d.