Göteborgsposten – 26 oktober 1866, sida 1

— Jag kom hit för att helsa på dig i förbigående. Vi ha haft en lång marsch i dagmen vi få ej räkna så noga med litet trötthet, ty vi ha gjort god fångst. Vi ha tagit Gianetto Sapiero. — Gud ske lof! utbrast Giuseppa. Han stal en mjölkget från oss i förra veckan. Dessa ord kommo Gambas mod att stiga. — Stackars karl, sade Mateo, han hade väl hungrat. — Han försvarade sig som ett lejon, fortfor Gamba litet oviss, han har dödat en af mina soldater, och ej nog med det, han har äfven krossat armen på korporal Chardon, men dermed är ej så stor skada skedd, ty han är bara en fransman .... Och så väl som han gömde sig efteråt; hin sjelf skulle ej ha kunnat leta upp honom. IIade ej din lille Fortunato varit, skulle jag aldrig fått tag i honom. — Fortunato! utropade Mateo. — Fortunato! upprepade Giuseppa. — Ja, Gianetto hade gömt sig i höet derborta, men den lille visade mig hvar den skälmen gjort af sig. Jag skall också tala om det för hans onkel korporalen, så att han kan skicka honom en vacker present för besväret. Och både hans och ditt namn skall jag sätta upp i rapporten, som jag sänder in.