Göteborgsposten – 26 oktober 1866, sida 1

sig med långsamma steg och med fingret på trycket. — Antag att han tillfälligtvis är en slägting till Gianetto, tänkte han, eller att han är hans vän, eller att han vill försvara honom. Kulorna från hans två bössmynningar skola nå två af oss lika säkert som ett bref med posten, och om han nu trots slägtskapen skulle sigta på mig, så .... I denna förlägenhet tog han det modiga partiet att gå helt allena fram mot Mateo för att berätta honom hela händelsen ; men det korta stycke som skiljde honom från Mateo förekom honom förfärligt långt. — Hallo! gamle kamrat, huru lefver verlden med dig? ropade han. Det är jag, Gamba, din slägting. Mateo hade stannat, men svarade ej eti ord; medan den andre talade, höjde han långsamt bössmynningen, så att den var riktad mot himlen då Gamba nådde fram till honom. — Goddag, broder ), sade adjutanten och räckte honom handen. Det är lång tid sedan vi sist sågo hvarandra. — Goddag, broder. ) Buon gionno, fratello, korsikanarnes vanliga helsning.