Göteborgsposten – 25 oktober 1866, sida 3

Ilvarjehanda. kascerua i Paris, hvilkas antal för några år sedan belopte sig ull 3,5vv, utgöra uu nära 4, oOO. bEnsamt fran Madeleinekyrkan till Bastiljen sinnas der 158 st. — Det är inemot 200 år sedan bruket al kaffe blef intördt i Frankrike. Detta skedde under Ludvig XIV och föranleddes af den turkiska gesanuten vid transka hofvet, Soliman Aga. Det hus hvarost det första gangen såldes kaffe i Paris ligger vid Rue de Seine och nu bestämdt att rifvas vill följe al en ny gatuanläggning. Det var ar 1672 som en armenier, vid namu Pascal efter att ha försökt sälja katfo i ett stand på marknaden i St. German här slog upp sim butik nära kajen. Den bestod af en g. mörk och smutsig stuga, bvarest först nagra utländska dagdrifvare och sedan några malteserriddare kommo tillsammans. Armeniern gjorde dåliga affäer och stängde sedan butiken för att söka sin lycka i London. Efter denna tid såg man en liteu puckelsiygg, som kallade sig Candiot, löpa igenom Paris sator srän morgon till afton och med snöflande röst ropa: Kaslse, kaffe! I ena handen bar han ett fyrsar med derpå stående kaflekanna och i den andra en liten kruka med vatten. Dem, som antingen al smak ller nyfikenhet ville njuta af denna dryck, låt ban komma iu till sig och för 2 sous gat han dem en spilkum full och socker på köpet. Om den puckelyssige blef rik på denna handel, förmäler historien icke. Paris hade då änvu inga kalffehus, oaktadt de änge existerat i London; Pascals otur hade afskrämt spekulanterna. Men kort tid derefter kom en sicilianare, som hette Frangois Procope till Paris och öppnade år 1689 eti kase midt emot teatern de la Coie Frangaise. Det ligger ännu på samma ställe och är det äldsta kafe i Paris. Kort derefter oppnade en viss Malibar ett annat kafe i rue de Buce i närheten af bollhuset; han var ett förslaget hufvud och gal sina kunder icke blott tobak att röka utan älven tidningar att läsa gratis (Gazette de France och Mereure). Han tog 24 sous för en kopp kulle. — Sa uppstod vid Pon-Nouf enkan Laurens? kalo, nvilket blet en samlingsplats för den tidens litteratover, skalder, qvickhufvuden och journalister, och hvarost J. B. Rousscau, Orebillon, La Mothe, Saurin, Gresset och Freron dagligen infunno sig. En dag kom kaseets egurmna i ocnighet med sina vigtigaste kunder, och alla begälvo sig nu till kafe Procope, hvilset i halstannat århundrade atnjot ett rykte och en trafik, som äro utan exempel i kafcernas historia. Men snart uppstod en revolution i kafcernas industri: Btienne wAlep öppnade ett sådant midt emot Pont Saiut Michel; det var det första kase prydt med speglar och marmorbord som man sett i Paris. Denna nyhet väckte stort uppscende, och kase Procopo blef nodsakadt att älven antaga samma luxuösa skepelse. Aleps kasc åtnjöt stort anseende, och det bibehöll sig på samma ställe under namn af kafe Cuisinier ännu för tva år sedan, hvarefter det måste lemna plats lör anläggandet af boulevard Saint Michel. Detta är uppkomsten af de franska kafcer som i var tid ha blitvit en nödvändighet för samhället, ja nästan en institution. För at skrifva deras historia i 150 år skulle erfordras flera volymer, och denna historia skulle vara Paris egen. Kascerna ha halt sina opinioner. Aren 1791 och 1792 är kafe Procope revolutionärt och kase Foy i Palais Royal rojalistiskt. Sedermera hade girondisterna och Berget hvar sitt kass. Pa den tiden bar enhvar sin kokard och sjelsva kontoren hade sin fana. Nu finnes det hvarken fana eller opinion mera, men så mycket flera skyltar, så mycket större lyx, förgyllning och bländande gluns,