AR 4) AUULUHLIIIB. Från Utlandet. I går öfvergick den evangeliskt upptödda prinsessan Dagmar till ryska religionen, från den kult, som hyllar tankens frihet och andens höjande upp till Gud genom försonaren, till den, som sjelf yfves öfver att bli kallad den ortodoxa, h. e. den stelnade, orörliga, af utveckling oförmögna, till den, som finner fromhet i ett hedniskt dyrkande af mer eller mindre grannt utstyrda och förgyilda helgonabilder. I dag trolofvas presterligt prinsessan Dagmar med storfursten-trontöljaren, afläggande äfven sitt namn i den lutherska kyrkans dop, af hvilket den ryska kyrkan ej får besmittas. D. 7:de November försiggår den äktenskapliga förmälningen med all rysk pomp och ståt, om hvilkon man erhåller något begrepp af följande skildring till londonertidningen Daily Telegraph från Paris, der prinsessans utstyrsel förfärdigas — hvilken korresp. kallar: the glories of the trousseau of the Princess Dagmar. Han säger: Den första glorian, som utbreddes för mig, var prinsessans presentationsdrägt efter bröllopet. Den består af en släpkjol af rosenrödt sammet, med bred garnering af praktfulla silfverspetsar af ett särdeles vackert blomstermönster och med en botten så tunn som spindelväf. Underkjolen var af det rikaste rosenröda atlas och besatt med samma slags vackra spetsar som klädningen. Jag såg äfven prinses sans hufvudkudde, hvars öfverdrag uteslutande bestod af det rikaste guipure. Många underklädningsartiklar blefvo äfven framvisade, alla af det rikaste slag och liksom gjorda för on fe, ja, i sanning så fina, att man knappast kunde se dem utan genom förstoringsglas. Prinsessans klädning kostar vendast 200 pund sterling — ctest une vraie occasion! ut brast m:me de 2. Allt detta r godt och väl, det är en comdio de Pamour, ej sällsynt i hofvens annaler lika litet som de intriger hvilka spinnas kring den äktenskapliga puppan. I Paris förfärdigas brudens drägt, men i Petersburg den väf, i hvilken en listig diplo mati gör sina inslag, för att, om möjligt, snärja hela den europeiska vestern, mannen i Tuilerierna först och främst. Det framgår neml. nu at många tecken, att någet är i görningen, i hvilket Ryssland vill spela en roll. Ännu hålla ej diplomaterna korten mot dagern, så att man kan se igenom dem — och det är blott gissningarne tillåtet att se uti dem. Man är derför i närvarande stund högligen inskränkt till konjekturpolitiken, men äfven den skall hafva sin tid och den har ofta varit den slagruta, genom hvilken man kunnat slutligen komma under fund med de hittills dolda streckens gång Times innehåller i detta afseende en intressant och märklig berättelse om förhållandet mellan Ryssland och Preussen, ur hvilken följande utdrag förtjenar att återgifvas: Den officiösa Journal de St. Petersbourg meddelade för någon tid sedan, att preussiska regeringen gjort ett försök att få till stånd en ötverenskommelse med Österrike om en lösning af den orientaliska frågan i öfverensstämmelse med Tysklands intressen. Denna underrättelse motsades genast af Nordd. allg. Zeit., men var icke desto mindre riktig. Bismarck hade ej allenast tagit ett sådant steg i Wien, utan äfven i Paris. Preussen önskar framkalla allvarliga förvecklingar i Orienten, äfven om det dermed skulle beröfva Ryssland svårigheter. Konung Wilhelm, som är czarens onkel, lägger mycken vigt vid sina familjeförbindelser; men han känner sig kränkt af Rysslands hållning före och efter kriget. Innan fientligheterna kommo till utbrott, anlände till Berlin ett halft tjog utomordentliga sändebud, af hvilka Preussen uppmanades obetingadt falla till föga, och sedan Österrike blifvit slaget, intog Ryssland just i let mest kritiska ögonblicket, då Bismarck ruktade för att ätven skola nödgas göra front not rödbyxorna, en allt annat än vänskaplig hållning. Kejsar Alexander upphäfde sig till le mindre tyska furstarnes beskyddare samt skaffade Wärtemberg och Darmstadt gynnsamma vilkor, fastän de varit Preussens bittaste motståndare. Den misstämning, som på srund häraf uppstått hos konung Wilhelm mot tyssland, sätter Bismarck i stånd att uppräda friare än förr emot denna makt. Hvad )sterrike angår, har den preussiske premierninistern all anledning att befara, att det täner inlåta sig i en ny kamp med honom om fverväldet i Tyskland, och han är derför tarkt intresserad i att på andra ställen svs