Göteborgsposten – 24 oktober 1866, sida 1

omöijligt för honom att uppnå skogssnäret innan de hunno fatt honom. Å Han närmade sig Fortunato och sade: Är du en son af Mateo Falcone? — Ja. — Jag är Gianetto Sapiero. Guldkragarne äro efter mig. Göm undan mig, jag kan ej gå längre. mer Hvad skall min far säga om jag gömdig utan hans tillåtelse? — Han skall säga att du handlat rätt. — Hvem vet? — Göm undan mig hastigt; de komma. — Vänta till min far kommer hem. — Vänta? De äro här om fem minuter. Jag dödar dig om du ej gömmer undan mig. Fortunato svarade honom med största kallblodighet: -Det finnes ej något skott i din bössa, och du har ej flera patroner qvar. så att den — Jag har min stilett. — Men springer du så fort som jag? Härmed gjorde han ett språng åt sidan rade ej kunde nå honom. — Du är ej Mateo Falcones son! Vill du Si sålunda låta dem gripa mig midtframför ditt hus? Gossen blef allvarsam och tycktes fatta medlidande för honom. (Forts.)