Göteborgsposten – 23 oktober 1866, sida 1

0 Ä— man blott hastiga steg af harsoner som skyndade framåt gatan och megrernas stoj under det de tillslöto portarne. Då nu allt var stängdt, framsatt på bokhållarens kontor alla slafvarne bort. Naigeot reste sig, han ville följa slafvarne men Naudin lemnade först sin stol och innan bokhållaren fick tid att gå genom kontoret, uste han dörren och stoppade nyckeln i sin ficka. blef en lampa ; derefter gingo Naigeots blod stelnade till is af förskräckelse, då han såg sig ensam med enkan och bokhållarne. Han gick tillbaka och satte sig på sin plats utan att våga tala, utan att våga se upp på sina kamrater. Han hörde Naudin komma tillbaka till kontoret och rassla med några bankonoter som han räknade. Derefter bortdog småningom hvarje ljud af lif omkring honom. Fruktan höll honom länge orörlig. Slutligen vändo han om sin stol för att komma ifrån detta ställe, der han kände att han blef vansinnig. Men plötsligt stötte hans hand emot något kallt och fuktigt, hvaraf han erfor en besynnerlig förnimmelse. Han slog upp ögonen och utstötte ett förfärligt anskri. Hans svägerska och de två bokhållarne; suto der ännu beständigt, men stela, iskalla.