Göteborgsposten – 23 oktober 1866, sida 1

förfärliga hand som redan på morgonen gripit tag i honom. — Jag tror att ni äfven är sjuk, käre svåger, sade enkan. Ifall ni ej är hungrig, så gör som vi andra, låt bli att äta! Man gick tillbaka på kontoret. Fru Naigeot och bokhållarne passerade genom packhusen och gingo omkring öfverallt i huset. Bokhållaren följde dem med en förvirrad blick och lade märke till att de ej talade till någon af slafvarne, ej heller till de menniskor som i åtskilliga ärenden kommo och gingo i det stora varulagret. Då de kommo tillbaka och satte sig bredvid honom, greps han af en dödlig ångest. Det hade emellertid ej skett någon förändring med deras yttre, och de röster han hörde klingade välbekanta för hans öron. Nandin låste upp klaffarne till pulpeten och utbetalte penningar ur kassan; Månard införde reqvisitionerna i hufvudboken och noterade debet och kredit. Ute på gatan hörde han krämarne utropa sina varor; han hörde vagnarnes rullande och allt det lif som rörde sig rundt omkring honom. Emellertid fortgick dagen. Larmet upphörde småningom, folket försvann och natten inföll. Negrerna togo åter fönsterluckorna, som de borttagit på morgonen, och satte dem framför fönstren under munter sång. Snart hörde