Göteborgsposten – 22 oktober 1866, sida 2

Fran Utlandet. Det skall pu ej dröja många timmar, in nan det gamla Venedig skall blifva öfverlem. nadt till de italienska myndigheterna. I def ögonblick detta skett, skola tvenne franska fregatter ligga midtför Piazzetta, för att, då den italienska nationalflaggan hissas på St Marcustorgets flaggstänger, i förening med Jalla fästena salutera densamma. Sedan detta (skett, sticka de båda franska fregatterna åter ut till sjös. Nästa Söndag skall Victor Emanuel hålla sitt intåg i Venedig — en stor glädjeoch festdag för hvarje italiensk patriot; också göras stora förberedelser till densammas värdiga firände. Vi ha förut om nämnt, att cn praktfull gondel bygges. Den. samma skall vara försedd med 18 åror; förstammen är prydd med St. Marcuslejonet, som bär Savoyens vapen, och i bakstammen sos figuren Venetia, som kröner TItalia. Hela båten är betäckt med en baldakin af rödt sammet och i aktern är anbragt en rikt förgylld tron. Bucentauro, den historiska galöer, å hviken Venedigs doger förmälde sig med Adriatiska hafvet, har äfven blifvit ombyggd och prakttullt utstyrts. Konungen skall i gondolen föras till palatset genom Stora Kanalen, hvilken genomskär Venedig nästan helt och hållet. Bland de patriotiska manifestationer, som skola ega rum, är en, hvilken beräknas utöfva det djupaste intryck. En af Venedigs skönaste qvinnor skall, helt och hållet klädd i sorgdrägt och betäckt med kedjor, framställas för H. M:t i det ögonblick han kommer i åsyn af staden, men i stället för stadens nycklar skall Podestan (borgmästaren) räcka konungen en symbolisk yxa, ämnad att afhugga slatveriets bojor. I samma ögonblick skola dessa och den sköna fångens sorgdrägt falla och försvinna vid dånet trån väldiga saluter och folkets bisallsrop. Det personifierade Venezia skall derefter, törvandlad till en frihetens gudinna, framräcka till konungen det traditionela hyende, på hvilket en gyllene nyckel skall ligga. I Nordamerikas Förenta Stater växer alltjemt inom de radikala ropet på presidentens försättande i anklagelsetillstånd, och det är ej längre tvitvel om, att det skall förökas vid nästa session för kongressen. Sålunda har on framstående radikal kongressledamot från Ohio, John A. Bingham, åberopat Gud som vittne till, att han ej vill hvila, förrän han väckt förslag om presidenten Johnsons anklagande. Kongressledamoten Wendell Phillips säger i sin tidning The Anti-Slavery Standard. Representanthuset uppmanas anklaga presidenten Johnson. Vi lägga vår röst till denna begäran. Det innes mer än tillräckliga skäl för denna åtgärd, och behöfvet deraf är klart och tydligt. Om det närvarande fallet icke kräfver, att man åter vänder sig till letta konstitutionela skyddssätt, är det omöjligt att atta, hvilket fall som skulle göra det... Derjemte ippmana vi den 39:de kongressen att, innan den ejournerar Big, genom lag draga försorg om, att den t0:de kongressen samlas d. 5:te dagen i Mars 1867. Såsom författningen nu bestämmer, skall den 40:de kongressen icke sammanträda förr än i Decembor 1867. ålunda öfyerlemnande hela tiden från d. 4 Mars till I. 4 December nämnda år åt presidenten att derunler placora ett förräderi, som kongress ej kan öfveraka. Detta bör aldrig tillåtas. Wendell Phillips fordrar äfvenledes preidentens omedelbara afsättande, så fort anklazolseakten framställts, utan att afvakta de ångsamma proeedurerna vid en ransakning. Jet är tydligt, att presidenten väntar några åldshandlingar af kongressen vid dennas näta session, ty han hopsamlar en stor militäisk styrka i Washington, fastän trupprörelerna ske hemligt och i mindre atdelningar, ör att ej väcka uppmärksamhet. ö Under det prosidenten sålunda bereder I ig att möta den inre storm, som man helt äkert skall uppröra emot honom, tvekar han