Göteborgsposten – 22 oktober 1866, sida 1

Edouard Antoine de Thouvenel. Telegrafen har åter bragt oss budskap att en af Napoleons III:s förtroendemän gåt hädan. Kretsen glesnar allt mer och mer och den man, som nu senast lyckt sina ögon har varit af dem, hvilkas minne verlden länge skall bevara; ty han var en man, som e köpslog om sina åsigter och icke tvekade om att sätta dem högre än maktens glans Mannen var i lifstiden Edouard Antoine de Thouvenel, t. d. fransk utrikesminister. Född d. 11 Nov. 1818 i Verdun, företog han, sedan han slutat sina juridiska studier vid tjugo års ålder, en resa till Orienten och utgaf vid sin återkomst i ÅKRovuc des Deux Mondes några reseminnen, hvilka tillvunno honom ett högt anseende som skriftställare. Den skarpsinnighet hvarmed, den unge fört. uppfattade de invecklade förhållandena i Moldau och Wallachiet, blef för honom cen rekommendation på den diplomatiska banan. Han erhöll anställning vid utrikesministören, der han hade den förtjensten att fästa Europas uppmärksamhet vid Rysslands inkräktningsplaner i Mindre Asien, i det han sramhöll de för den europeiska jemnvigten skadliga följderna af det mellan Ryssland och Porten d. 8 Juni 1833 afslutade fördraget om Unkiar Skelessi. År 1844 kom han i tillfälle att sjelf på stället studera frågan om Donaufurstendömena, hvilken sedan så mycket sysselsatte de europeiska diplomaterna, och det är bekant, att hans mening sedan